Var ju hos farmor i söndags

I söndags var jag och flickorna hos farmor medan Elias var på simträning. Allt var bara fint med henne, hon var sitt vanliga jag. Det börjar dock bli lite mycket för henne nu, det är inte lätt att hålla reda på alla barnbarn och barnbarnsbarn. Hon har numera 10 stycken av de senare och jag tror att hon har gett upp hoppet om att komma ihåg namn och födelsedagar på dem. Förra gången jag var där fick jag skriva upp 1-åringarnas födelsedagar, "de vill jag fira, det är ju speciellt att fylla ett år". Och hon har ju avverkat en av dem, tre kvar.
Jag har mycket kalas framöver och berättade för farmor att det är kalas nästan varje helg nu. Hon hade ju bara 1-åringarna i huvudet och sa bestämt att "Ante fyller ju inte förrän 4 maj."
"Dante menar du? 15 maj fyller han." Då var hon tvungen att kolla i sin bok "Ja, just det Wilmer fyller 4 juli och Ante 15 maj, just det!"
Sedan ville hon så gärna visa mig den fina blusen som hon har fått av Annika, så hon dök in i garderoben och rotade febrilt. Jag hade inte hjärta att säga att hon redan hade visat mig den förra gången jag besökte henne så jag låtsades som ingenting. Jag hörde hur galgarna drogs åt sidan och att hon till slut började muttra "Vart i jisse namn kan den har tagit vägen?" Efter ett tag gav hon upp, men hon blev inte långvarig i soffan utan försvann in i garderoben igen. Jag förstod att hon inte skulle få ro förrän vi hittat den, så jag öppnade och hittade den såklart på direkten. Till hennes försvar kan jag ju säga att det var inte det enda röda plagget i hennes garderob, hon älskar rött och rosa, vi är rätt lika där, farmor och jag.

Hon förfasade sig över Pers förslag om att flytta till lägenhet i stan, det var ju inte bra för barnen. Men efter att ha suttit tyst en stund sa hon "det är klart, en annan vet ju inget annat, har alltid bott i lägenhet med barnen."
Jag blev nyfiken och frågade hur och var. Hon mindes särskilt en 3:a på Norra Fogdelyckegatan och sedan 3:an på Vinkelgatan. Där bodde de alltså fyra barn och två vuxna i en trerummare. Enligt henne hade pappa eget rum, medan systrarna fick dela ett. Vilken liten prins han måste ha varit, pappa. Eller kung kanske, han var ju äldst.
"Och du och farfar, var sov ni?"
"Ja, vi fick väl också sova där, hos flickorna."
Man är nog lite bortskämd med space nuförtiden, sådär hade jag aldrig orkat bo. Det går väl an på semestern, men året om? Jag förstår att barnen lekte utomhus mer förr. Jag hade definitivt kickat ut dem minst ett par timmar varje kväll.