Elias hade bad i skolan i dag och i morse, när det var som mest hektiskt kom han på att det nog skulle vara klädsim också. Men rutinerad som man är vid det här laget fann jag mig snabbt och hittade perfekta byxor (tunna, som inte väger för mycket) och en tunn långärmad tröja som Elias snabbt packade ned i badpåsen.
När jag hämtade i eftermiddags kom Elias in som ett åskmoln i bilen och jag blev hälsad med ett vresigt och sarkastiskt:
"Tack mamma! Tack för att du packade ned en klänning till mig! Jättebra, perfekt!"
Jag satt helt frågande.
"Men jag packade ned Dunnis-tröjan den randiga blå? Inte skulle jag väl packa ned en klänning, jag är väl inte dum heller?"
Demonstrativt drog han upp plagget ur badväskan. Det var Viljas blårandiga Dunnis-tunika. Den hade jag letat febrilt efter i morse kom jag ihåg, "fan, jag vet ju att den låg här alldeles nyss"...
Vadå förvirrad?
Det hade dock ordnat sig, Elias slapp simma i klänning, fick låna en tröja. I och för sig en oversized Nautilus-TShirt, så det var kanske sak samma...
Jag fick mig ett gapskratt i alla fall och de andra (t o m Mirinda) föll också in till slut.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
ÅHH HERREGUD VA ROLIGT!! jag fick mig verkligen ett gapskratt här ett riktigt sånt där sköönt skratt! tack för den, skrattar fortfarande inom mig, ja jisses va roligt kan se Elias framför mig!! HA HA HA HA ja stackarn tur de löste sig..
HA,HA,HA!!! :-D
Skicka en kommentar