Bortskämd?

I helgen har jag varit gräsänka då Per har varit på sin månatliga tur till Göteborg, där han läser till yogalärare. Jag och barnen flydde hemmet och drog till Lizette i Mörrum i stället. Vi gick en promenix med alla barnen i kylan (hu vilka kalla nordanvindar det blåste) och de tröttnade såklart efter bara några meter, de stora då alltså. Lille Wilmer somnade på fläcken i sin vagn och Mirinda satt med huvudet så långt ut som möjligt i sin för att inte missa något. Vi fick locka och pocka på de större med löften om att promenaden skulle avslutas på ICA där det skulle inhandlas lördagsgodis.
Jag har börjat handla på Coop mer och mer, jag tycker att deras självbetjäningssystem "Shop Express" är ett helt fantastiskt påhitt med många fördelar, speciellt för en trebarnsmamma som ofta handlar med hela lilla följet med sig. Den största fördelen står dock inte att finna i deras lilla broschyr och det är den att när man väl har plockat sin lördagsgodispåse, skannat den och satt dit lilla klisterlappen, är det fritt fram att sticka åt ungarna små mutor i form av godisbitar så fort de börjar gnälla. Detta gäller lillkickan i allra högsta grad, vilken life-saver detta har blivit för mig! Bara till att stoppa in en liten chokladbit när hon "låter" lite för mycket. Det märks ju inte sen i kassan att man har tagit i påsen, det står ju på klisterlappen hur mycket man har plockat på sig. Smart jag är då!
Fast alla affärer har ju inte det här systemet då. Definitivt inte ICA i Mörrum. Men det hindrade ju inte Mirinda från att börja smacka högt och ljudligt när hon fick syn på den nu så välkända papperspåsen, full med gottis. "Nam-nam-nam" började hon först och gungade med hela kroppem och tittade uppfordrande på mig. Jag försökte ignorera henne, men då helt plötsligt kom det ett ill-skrik utan dess like och alla vände sig efter oss i affären. IHHHH! med en liten bestämd knorr på slutet. Så där höll hon på ända tills vi betalat och var ute ur affären. Det hjälpte inte att jag väste mellan tänderna "Tyst unge, vi måste betala först!" Hon tänkte inte ge sig, hon visste precis vad hon ville ha...
Häromdagen gav hon till samma ill-skrik när hon inte fick sin mat tillräckligt snabbt vid middagsbordet. Det är ett så högt skrik att det riktigt skär i öronen och nästan slår lock. Efter ett par-tre sådana skrik, sa Per i från med allvarlig min. Hon tittade förvånat på honom och darrade med underläppen och jag mimade till honom "Sluta, hon blir ju så ledsen..." och Vilja satte genast i gång: "Men pappa, sådär skäller man inte på en liten bebis förstår du väl!" Elias sa ingenting, bara tittade tyst anklagande på honom som tittade tillbaka på oss alldeles uppgivet. "Men herre gud, sådär får hon ju inte skrika bara för att hon vill något, hon kommer att bli sååå bortskämd!"
Sanningen är nog den att det är redan för sent, hon är familjens prinsessa som sitter på sin blå barnstols-tron och styr med lilla järnhanden och hon har oss alla i sitt grepp, eller åtminstone väldigt hårt lindade runt det lilla, lilla lillfingret.

Ny soffa?

Jag har länge velat ha en ny hörnsoffa. Vår nuvarande röda har jag aldrig varit riktigt nöjd med, den var inte så barnvänlig om man säger så. Drog till sig damm från dag ett och svår att hålla ren. Tyget har dessutom blivit solblekt på vissa ställen. Men jag är väldigt nöjd med modellen, hörnsoffa passar perfekt in i vårt vardagsrum och det får plats många när man ska mysa framför tv:n. För ett tag sedan brakade soffan ihop och Per fick spika ihop den provisoriskt, det höll ju inte så länge, och nu är den sönder igen, så nu verkar det faktiskt som om jag fått med mig maken på tåget mot en ny soffa. Jag har hittat två fina på IKEA. Jag har bara sett dem på nätet ännu så länge, men jag är helt inne på en grå denna gång. Så det blir nog en tripp till det stora varuhuset för en närmare titt inom det snaraste!

Här har vi nyheten Karlstad i färg "Ullevi grå" Fast Per tycker att den ser blå ut och Elias tycker den ser svart ut. Jag tycker att den ser ut att ha den perfekta grå nyansen.


Sedan har vi den här Kramfors i nyans "Myrby mörkgrå". Den är också fin!

Besök hos en ettagluttare

Jag var med Vilja hos tandläkaren i morse och sedan höll jag och Mirinda henne sällskap resten av skoldagen. Viljas klass består av tre elever (hon går på särskola) och i dag hade hon oturen att de övriga två var sjuka. Men med en mamma och lillasyster på besök blev det verkligen allt ljus på Vilja och hon var på sitt soligaste humör hela dagen. Flitig, koncentrerad och skötsam, en mamma kan inte vara stoltare. Mycket beröm fick hon av fröken också, som berättade att Vilja har kommit en bra bit med läsinlärningen och att hon har stor uthållighet i skolarbetet.
I dag hann hon med både hemkunskap och träslöjd. I hemkunskapen gjorde hon kolakakor (till min stora förtjusning) och i slöjden påbörjade hon arbetet med sin käpphäst (som naturligtvis målades rosa med bestämda penseldrag - "Får jag ha glitter på den också?")
Efter skoldagen åkte vi till Sölvesborg och hälsade på efterlängtade kusinen Kiana. De hann med ett par timmars lek innan det var dags att bege sig hemåt innan den förvarnade stormen nått sin kulmen. Nu viner det ordentligt runt husknuten och regnet piskar på rutorna, hu säger jag bara, hoppas det har bedarrat till i morgon bitti när det dags att ge sig ut på vägarna igen.

Inkräktare

När jag och Mirinda satt i soffan i går kväll och tittade på "50 first dates" (väldigt bra film by the way) på TV 3, hörde jag först ett ljud från hallen och sen plötsligt så stod han bara där i dörröppningen, liten, mörk med svarta ögon och stirrig blick och jag flög upp från soffan. Lika fort som han hade dykt upp försvann han ner i källartrappan och jag rusade efter med Mirinda i famnen, men jag hann bara se en skymt av honom när han gled ut genom källardörren, smidig som en vessla.
Jag stod och vaktade en stund men han kom inte tillbaka. Inte alls trevligt med en främling i huset, vad ville han egentligen? Jag erinrade mig om att jag natten innan också hade hört något ljud och därför stigit upp för att kolla, men hittade då inget. Kanske var han här då med, han kanske t o m hade varit inne och kikat på oss i sovrummet och på barnen. Kanske tog han sig en matbit i köket och lade sig i vår soffa för att värma sig innan han försvann ut i natten igen. Ja, man kan bli mörkrädd för mindre. Jag vet inte om man kan ringa till någon och berätta eller vad man ska göra. Problemet är ju bara att jag inte vet vems katt det är...

Svårövertalad

OK, denna synen mötte mig i går kväll när jag gick ner för att titta på "Gossip girl", så det var ju liiite svårt att överatala honom till att titta med då. Han piggnade dock till under sista halvan av programmet och vi tyckte nog att den verkar vara sevärd, tisdagskvällarna är härmed räddade från vardagstristess.

Tisdag kväll

Då har man avverkat en av dessa godingarna, satt fint i kistan! Det har blivit alldeles för få semlor denna säsongen, får blir ändring på det.
Nu är det snart dags för den nya serien på Kanal 5, "Gossip girl". Ser fram emot den med förväntan, ska bara försöka övertala maken också att ge den en chans, han sörjer fortfarande Ugly Bettys säsongsuppehåll nämligen.

Befrielse

Några minuter efter mitt desperata inlägg nedan återförenades jag med min nässpray. Efter att ha letat på de mest bisarra ställen hittade jag det till slut, hör och häpna: i medicinskåpet. Alltså på sin rätta plats, trots att jag naturligtvis har letat där både en och två gånger redan. Hmmm, undrar om inte "någon" jäklas med mig, kanske "någon" renlevnadsnisse som tycker att jag borde avgiftas hahaha.
Nu har i alla fall lugnet lagt sig i kroppen och allt känns tio gånger bättre. Lomhörd är jag dock fortfarande, men det är bara skönt hehe.
Fick en bild "morphad" (vi kallar det så på familjeliv) på mig i går. Jag tror att jag ska använda den som en mental bild när jag vill visualisera min styrka, för som Vilja kommenterade bilden: "Åh vad stark du är mamma!" Elias ville inte kommentera alls, han bara fnittrade smått hysteriskt, förstår inte varför...

Förkylt

Jag och lillflickan har båda drabbats av förkylning. Ja, hon har ju feber med då, fast jag är mycket sämre än henne ändå, jag är ett vrak jämfört med henne. Det hade inte varit så farligt om jag bara hade hittat min nässpray som jag vet ska finnas här någonstans. Jag är värsta nässprays-junkien när jag är sjuk så det är en allvarlig förlust vi pratar om här. Jag har inte varit go att tas med denna helg utan det. Jag är konstigt nog bara förkyld i ena näsborren, den är helt igentäppt. Jag är en sån som inte kan snyta mig, det kommer inte ut ett jota och så känns det som om öronen ska sprängas. Om jag bara kunde begripa vart den tagit vägen…nässprayet alltså... Jag kan riktigt se framför mig hur jag hittar den och sprutar in i näsan med skakiga händer och sen bara känner hur det täppta släpper efter bara en liten stund och jag blir människa igen… Jag har försökt engagera resten av familjen i sökandet men de verkar inte fatta hur allvarlig situationen är. Jag blir galen på riktigt snart!

Grönsakerdirekt

Varannan vecka får vi hem en låda (vi hämtar vår hos vänner, också kunder, i Asarum, men hade det varit fler prenumeranter i Svängsta hade vi fått hem den till dörren) från Grönsaker direkt. Det finns lite olika varianter av lådor, men vi har valt den stora grönsakslådan med 4 kg potatis, 2 kg morötter, 1 kg lök samt större mängd av minst 2 säsongsbetonade grönsaker. Detta kostar oss 145 kronor/låda. Jag har ingen aning hur dyrt detta är i förhållande till konventionella grönsaker köpta i affären, men jag betalar och ser glad ut eftersom:
1. Jag föredrar ekologiskt odlade grönsaker
2. Jag slipper leta (oftast för gäves) efter kravmärkt potatis i affären
3. Grönsakerna dessutom är lokalproducerade, två flugor i en smäll
4. Jag tycker att detta är ett toppeninitiativ som fler borde nappa på

Jag försöker så gott som alltid att köpa kravmärkta alternativ när jag handlar, det går av bara farten nu, jag står inte och jämför priser, jag låtsas helt enkelt som om det inte finns något alternativ, för mig är det lite tvärtom: ”Åh nej, är den ekologiska mjölken slut, då får jag väl ta den giftiga då.” Oftast struntar jag att köpa då.
Eftersom jag är intresserad av hälsa, men en sucker för sötsaker och god mat och dessvärre ingen träningsfreak, gör jag åtminstone detta för min (och familjens) hälsa. När jag köper kravmärkta livsmedel kan jag känna mig trygg i att de inte innehåller syntetiska färgämnen, smakämnen, sötningsmedel, härdade fetter eller genmodifierade organismer. Däremot innehåller de desto mer av nyttiga ämnen som antioxidanter och omega-3. Dessutom smakar de så mycket bättre!
Undersökningar har visat att vi förlänger våra liv med 1 år om vi skulle äta ekologiska grönsaker och frukter i stället för konventionellt odlade diton. Bara det! Och en studie på råttor som fick äta ekologiskt foder visade att de sov bättre, höll sig smalare och hade bättre immunförsvar än kusinerna i kontrollgruppen.
Och sen är den stora miljönyttan en minst lika stor anledning att hänga på eko-trenden, ett konkret sätt för individen att dra sitt strå till stacken som vi alla medverkar till att försura.
Jag är lite sugen på att plussa på prenumerationen med deras fruktlåda också, tycker det är svårt att hitta kravmärkta äpplen t ex i alla affärer.

(Klicka för större bild)
Rätt skönt att man inte äter kött heller, det har också sina hälsofördelar...

Besök hos farmor

Var med barnen hos farmor en runda i går, alltid lika roligt, farmor kommer ofta med så roliga kommentarer, hon är helskön. Jag frågade henne om hon blev glad för korten hon fick i julklapp, skolfoton på Elias och Vilja och en photoshoppad bild på henne och Mirinda (se nedan). Hon bara stirrade på mig och sen kom en fnysning:
"Jo tack, har satt in dem i ett album, men jag ska klippa bort mig, jag såg ju inte riktigt klok ut!"


83 år gammal och fortfarande fåfängd...

Lite skvaller hade hon med, min kusin Annie som har flyttat till Paris, fick en förfrågan av en "fransk herre" (citat farmor) om att jobba som modell, men var tydligen inte tillräckligt smal, så som plåster på såren bjöd han med henne till Monaco och Franska Rivieran, "all inclusive", det ryktas om en 30 000-kronors middag bl a. Vilket äventyr, mon dieu! Och herrens avsikter var ädla, han var tydligen stadgad och allt.

En sorgens dag

Idag har jag gjort något av det jobbigaste man kan tvingas göra som människa, jag har varit hos veterinären och avlivat allas vår älskade Karlsson.
Efter att ha varit sjuk i över 4 fyra månader, med antibiotikakur och tre cortisonsprutor fanns det nu tyvärr inget mer man kunde göra.
Han hade fått ett granulom efter en kattfight som satt sig illa i näsan och bara blev värre och värre. Han har gått här och nyst, fnyst, skvätt slem och blod, magrat, gjort sina behov inomhus och förfallit till en skugga av sitt forna jag och vi har alla lidit med honom.
Karlsson var allt man kunde önska av en katt: tillgiven, kelig, snäll, pigg och tålig.
Det var han som valde oss den dagen Tequila fick ungar när jag fortfarande bodde i min lilla etta i stan. Vi hade egentligen bestämt oss för en kolsvart unge, eftersom vi redan hade en spräcklig. Men Karlsson visste vad han ville, han var mer med oss än hos sin mamma, sov hellre hos oss än med sina syskon och han var världens charmigaste, vi kunde naturligtvis inte motstå hans uppvaktning.
Nu har vi blivit en familjemedlem färre och himlen har berikats med en liten ängel i päls.
Sov så gott älskade Karlsson!

Lyxlördag

I går hade vi en heldag hos Lizette i Mörrum. Per skulle tapesera Malinas nya rum och vi var där som moraliskt stöd och för att bli bortskämda som tack. Per jobbar och sliter och jag fick alltså bara lata mig och bli serverad. Låter lite som ombytta roller tycker jag... moahhhaha
Det var vetebröd till eftermiddagsfika och sedan hade jag beställt räkmackor till middag.



Det blev jättefint på Malinas rum, hon blev hur nöjd som helst "Åh vad fint, rosa, precis som jag behöver!" utbrast hon när hon såg det färdiga resultatet. Hon har så rätt så, en flicka behöver faktiskt rosa i sitt liv, så är det!



Pojkarna spelade X-Box. Outlaw Golf 2, låter väl sportigt och bra va?



Tyckte jag med när Per beställde det från tradera. Men när vi fick hem det och Per skulle prova det kom han ut lite generad: "Eh, det är nog åldersgräns på spelet...tycker de är lite lättklädda" Lite!? Tror nog inte att de hade blivit insläppta på en vanlig golfbana va? Åtminstone inte tjejerna...



Per brukar konstigt nog alltid välja en av tjejerna som karaktär, förstår inte det...



Nej, tror att jag avsluta med något trevligare, en bild på efterrätten, den ultimata kladdkakan som vi brukar kalla den!



Kladdkaka med nougattäcke
100 g smör
2 ägg
3 dl socker
1,5 dl mjöl
4 msk kakao
1 tsk vaniljsocker
1/2 tsk salt
50 g mörk choklad (minst 60 % kakao)
Kokos till formen
Cirka 100 g Odense nougat

Sätt ugnen på 175 grader.
Smöra en form med löstagbar kant och bröa den med kokos.
Smält smöret i en kastrull.Vispa samman ägg och socker, det går bra med handvisp.
Vispa ner mjöl, kakao, vaniljsocker och salt.Tillsätt det smälta smöret och vispa väl.Krossa den mörka chokladen och blanda ner i smeten.
Häll smeten i formen och grädda 17–22 minuter beroende på din ugns effekt. För att vara säker på att få en kladdig konsistens bör du känna med en sticka redan efter 15 minuter. När smeten inte längre fastnar på stickan är kakan klar.
Ta ut kakan och låt svalna i cirka 5 minuter innan du hyvlar på ett ca 1 mm tjockt lager nougat. Nougaten smälter och när den har stelnat är kakan färdig att servera med vaniljglass eller vispgrädde.

Fotomontage

Häromdagen vann jag min första fotomontage-tävling på familjeliv. Igår vann jag igen med denna bild på mig.



Jag röstade själv på denna



Denna var också en favorit




Och så tyckte jag jättemycket om denna bilden som min syster Jennie hade gjort

Familjeutflykt

I onsdags gjorde vi en dagsutflykt till Helsingborg hela familjen. Per hade fått tid för att träffa en specialist som skulle titta på hans onda knä och då passade vi på att be barnen lediga från skolan. Först åkte vi till Busfabriken, ett jättestort inomhuslekland 6 km utanför Helsingborg. Det var fantastiskt roligt, kan verkligen rekommenderas. Nu var det ju i stort sett folktomt när vi var där, kan tänka mig att det är mer belamrat på helger och lov, men de stora kunde springa fritt och vi kunde sitta lugnt med en kopp kaffe. Dekoren var fantastisk; piratskepp, riddare, elefanter, giraffer, Elvis m m. Varje millimeter av väggen var målad, så stället liknade minst av allt en fabrik. Det fanns ett minilekland för Mirinda också, där hon kröp omkring och roade sig kungligt. Vi var alla överens när vi lämnade stället efter ett par timmar, hit måste vi igen!


Sedan lämnade Per av oss i Väla och kom tillbaka efter läkarbesöket. Där var det ju minst lika roligt för en shopping-galen som mig. Och vad lyxigt att allt är inomhus med fräscha toaletter alltid inom räckhåll och amningsvänligt - jag satt så länge i en skön skinnsoffa, att jag nästan somnade, det är annat det än i Karlshamn!
Vi fick äntligen handlat för presentkortet vi fick på DUKA i bröllopspresent av Pers syster med familj, det var på tiden! Det blev bl a de svarta och gula muggarna i Hanna-serien från Rörstrand.

Nu har vi alla färgerna!

Och denna underbara skål från Marimekko, den rosa/lime. Den är rosa i köket och lime-färgad i vardagsrummet, lite roligt tycker jag!

Spooky

I går kväll hände något märkligt, satt vid datorn, Per skulle gå och lägga sig. Han börjar sniffar:
-Det luktar rök tycker jag, sa han.
-Vadå, brandrök?
-Nej, tobaksrök.
-Det måste vara pappa, han fyller år i dag, sa jag och klickade upp min blogg och visade honom och han bara:
-Såklart det luktar rök, han har ju en äcklig cigg i munnen! Hur kunde du välja just den bilden?! Sen muttrade han något om att "han tycker säkert det är skitkul att gå runt här och sprida äcklig röklukt".
Per är militant icke-rökare, som ni kanske förstår...

Men det måste ju ha varit pappa som kom förbi och hälsade på!

Saknad

I dag skulle vi har firat pappas 59-årsdag om han bara hade funnits med oss fortfarande... Grattis pappa, älskar dig och saknar dig så otroligt mycket!!!

Envis som synden

Vi har förstått att vi har envisa barn, alla tre har starka viljor och Elias visade verkligen prov på sin i förra veckan.
Hela familjen sitter i bilen på väg hem från stan, vi ska bara inom ICA i Asarum för att handla lite mjölk och frukt. När vi parkerat och är på väg ut ur bilen slänger Elias ur sig:
”Får jag gå hem så länge?”
Per hänger blixtsnabbt på. ”Javisst får du det.”
Det här kan inte sluta väl, tänker jag, men fräser: ”Klart att du inte får, det är ju en mil hem!”
”Pappa sa att jag fick!” Och så börjar han att gå.
Per stannar honom och jag tänker vad skönt, nu säger han till honom att han inte får, men han pekar bara på motsatt håll mot vad Elias är på väg:
”Elias, åt det hållet är cykelvägen”
Och så går vi in i affären, Elias kommer ju såklart inte med. När vi har handlat färdigt en kvart senare är klockan tre på em, inget spår av Elias när vi packar in oss i bilen.
”Vad gör vi nu med Elias?” undrar jag nervöst
Per kollar sig omkring och muttrar ”Han får väl skylla sig själv…”
Men han kör ändå en sväng ner mot cykelbanan och spanar efter honom. Han syns inte till. Det hinner bli tre efterspaningar till på vägen hem då Per går ut på cykelbanan, ena gången går han en bra bit på cykelbanan själv, men kommer tillbaka ensam med en rynka i pannan.
”Han borde ju inte ha hunnit så här långt, jag fattar inte…”
Det tar oss 50 min att komma hem, en resa som bara tar 10 minuter i vanliga fall. Väl hemma börjar jag med middagen samtidigt som jag går på:
”Han hittar väl inte hem? Nu börjar det blir mörkt ju… Och det kom några droppar regn. Och han som var hungrig sa han! Det kommer ju att ta flera timmar, en mil, det tar ju skitlång tid att gå!”
Per är inte till någon hjälp:
”Ja, när vi cyklade i somras tog det ju minst en halvtimme” och:
”Men nu kanske han har lärt sig något”.
Jag är en väldigt lugn person, men nu jagar jag upp mig till max. Klockan 16.10 (vi hade varit hemma i tjugo minuter) smäller det i dörren och en helt oberörd Elias kommer in med sin vanliga buttra uppsyn:
”Hej, vad blir det för mat, jag är hungrig”
Jag bara gapar. ”Hur kom du hem?” frågar jag dumt.
”Gick… och sprang lite med”
”Men det fattar du väl att du inte får göra på det viset, helt själv på cykelbanan, det är ju mörkt nu, tänk om något hade hänt, och inga vantar hade du heller och hungrig var du bla bla bla.”
Men jag pustade ut i smyg. Per däremot kan inte dölja sin förtjusning. Han är mäkta imponerad.
”Det var inte dåligt det Elias, vad snabb du var, 80 minuter max, skitbra ju! Sätt dig ner pojk, ta lite saft till pannkakorna, det är du värd, du måste ju vara törstig nu. Inte illa alls…”
Jag känner Per, vet hur han tänker; att det kan bli vad som helst av någon med en sådan järnvilja, kanske en framtida idrottsstjärna… Och mycket riktigt:
”Du kanske skulle börja på orientering Elias, det kan du nog bli duktig på… och i nästa EC-lopp kommer du nog att ro hem segern igen”
Jag är tyst, befinner mig också i framtiden någonstans: "Stackars den flicka som måste leva ihop med en sån siggig jäkel, hon får det inte lätt hon…”

Söndagsbesök

Igår fick vi besök från Sölvesborg, min syster Jennie och mina syskonbarn, Kiana och Dante. Mirinda och Dante är båda födda 2007, Mirinda är 2 1/2 månad äldre, och nu har de kommit igång och kan leka med varandra små som de är. De är för söta!

Bjöd på Pollykaka, den är smarrig värre, och väldigt enkel, precis så som jag föredrar mina bakverk!



Pollykaka
3 ägg
2 dl socker
200 gr mörk blockchoklad
100 gr margarin
½ dl vetemjöl
1 påse Polly

Vispa ägg och socker poröst.
Smält blockchokladen och margarinet tillsammans.
Blanda allt i en bytta tillsätt mjölet och Pollypåsen (innehållet :-D).
Grädda i en bröad form i 175 grader, ca 25-30 min beroende hur kladdig man vill ha sin kakan.
Servera gärna ljummen med vaniljglass eller lätt uppvispad grädde.

Nu åker julen ut

Jag är punktlig och kastar ut julen i dag, tjugondag knut. Det känns skönt, men jag kommer verkligen att sakna dessa två sötnosarna; den bedårande lucian har Vilja täljt och målat i slöjden och den coola tomten är Elias verk (också från slöjden). Och vilket sött par det blev!

Kanelkaka

Jag och Mirinda hälsade på mina kära arbetskamrater i dag. Jag bjöd på kanelkaka som blev väldigt uppskattad (även om man fick truga vissa som har lite bättre karaktär än vad jag har). Den är faktiskt jättegod och det luktar fantastiskt i hela huset när den gräddas. Prova själv, det är ett väldigt enkelt recept!

KANELKAKA
175 g smör
2,5 dl strösocker
2 ägg
4,5 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
0,5 tsk salt
3 dl gräddfil

Fyllning
1 dl strösocker
1-2 tsk kanel

Sätt ugnen på 175 grader.
Rör smör och socker krämigt. Rör i ett ägg i taget.
Blanda mjöl, vaniljsocker, bakpulver och salt.
Rör ner i äggsmeten, växelvis med gräddfilen.
Smörj och bröa en kakform med avtagbar kant. Häll i hälften av smeten.
Blanda socker och kanel. Strö hälften av blandningen över smeten.
Häll i resten av smeten och strö över resten av kanelblandningen.
Grädda i ca 1 timme.


Ha en trevlig fredagskväll, själv ska jag kolla in de nya Let's Dance-deltagarna!

Eftermiddagsmys

Titta vem jag hittade på omslaget till nya Amelia! Tror att jag ska ta och sätta mig med Patrick, förlåt Amelia och en kopp te i min vilfåtölj nu...

Cellprovstagning x 2

För ett par månader sedan var jag på cellprovtagning. Jag vet inte vad ni tycker, men det är ju inget man ser fram emot precis, hellre går jag till tandläkaren… Cellprovet utfördes på barnmorskemottagningen och de hade utformat ett löpande-band-system då tre undersökningsrum ockuperades av barnmorskor som ropade ut i ett fullt väntrum: ”Vem är näst?” När en välkänd nuna stack ut huvudet var jag snabb som en vessla. Det var min egen barnmorska (man har väl vissa privilegier efter att ha fött tre barn). Undersökningen gick snabbt och efteråt undrade jag varför jag ens hade våndats inför detta. Nu är det ju tre år (minst - vårt landsting ligger visst ett år efter, så det var fyra år sen sist) till nästa gång. Puh. Not! Efter några veckor fick jag ett brev på posten. Hjärtat hann slå några extraslag när jag kände att det var tjockt, minst två sidor, det bådar inte gott hann jag tänka. Det fanns lite olika anledningar varför man fick ett tjockt kuvert. I mitt var det ikryssat ”Cellprovet gick inte att bedöma av tekniska skäl” Tekniskt fel?! Är det ett skämt eller? Uppenbarligen inte, så jag läste vidare. Tydligen skulle jag göra om provet fast denna gång på gyn hos Asta (gick inte hon i pension för minst tio år sedan?) och skulle sedermera kostar 250 kr i stället för 120 på löpande bandet. Dessutom var jag tvungen att köpa någon slags vagitorier som jag skulle behandlas med som en slags säkerhetsgrej om utifall jag skulle bära på nån infektion som försvårade undersökningen. Dessa visade sig kosta sura 185 pengar (för tre stycken!). Suck. Har aldrig hört detta ”drabba” någon annan. Det kan ju inte vara mitt fel, det här ”tekniska”. Jag har ju kunnat undersökas tidigare med gott resultat, men nu ska det kostar mig flerfaldigt så mycket och så krävs värsta expertteamet! (gyn och Asta)
Ja,ja. Det var ju inte så farligt. Sen slipper jag ju på tre år (minst). Och det är ju för min egen skull. Är väldigt tacksam att denna förmån finns, självklart är jag det. Så i morgon är det dags igen. Sen slipper jag på tre år (minst)...

Varför har gynekologer alltid fotriktiga sandaler?
-Det kan man bara spekulumera i…

Bröllopsdag

Idag var det vår tredje bröllopsdag. Läderbröllop firade vi visst. Vi har redan klarat av pappers- och bomullsjubileum. Undrar vad symboliken i det är, nu åker bomullsvantarna av och läderhandskarna på liksom hahaha. Och undrar vad symboliken är i att vår bröllopsdag råkade bli just den dagen som Gudrun härjade över hela landet? Hmmm, ska nog inte göra några efterforskningar på det...
Vi firade genom att luncha på stan medan de stora var i skolan och sen köpte vi hem tårta som vi har smaskat i oss nu på kvällen. Vilja var lite orolig att det bara var jag och Per som fick äta av den, men vi var generösa och delade med oss!

Lite skryt

Vann en photoshoptävling på familjeliv i kväll, eftersom det är en bild av Vilja, tänkte jag att det kunde vara kul att visa den här.

Jullovet är över

Jaha, då var latemansdagarna över för den här gången. Tre veckors jullov har svischat förbi och när jag tänker tillbaka har vi bara latat oss, hela familjen.
Vi har knappt lämnat byn för tusan. Sovit till 10-11 varje dag…
Bakat lite; julgodis, kanelbullar och kladdkaka. Skulle ha bakat Pollykaka och Leilas (ö)kända Rocky Road, men vissa ingredienser (Dumlekolor och Polly) hamnade på omvägar hrmm. Köpte nytt i dag, får se om påsarna kan hållas oöppnade till det är dags att baka.
Julafton firade vi hos Pers bror som bor bara några meter längre bort.
Juldagen var vi bortbjudna på lutfisk hos Peters svärföräldrar.
Annandag jul firade vi jul med mina systrar med familjer då vi bjöd på vegetarisk lasagne och kolapaj.
Nyår firade vi också med Peters familj.
Hälsat på systern i Sölvesborg. Hon (läs sambon) bjöd på jättegod pasta med ädelostsås. Vilja fick jag inte med mig hem, ville ju sova över hos kusinen. När hon kom hem dagen efter, kunde kusinerna faktiskt åka lite pulka i backen utanför, för det hade lagt sig några mm vit snö på marken. Det räckte till ett par åk i alla fall. Man får vara glad för det lilla.
Handlat på Coop ett par gånger, annars kan man inte beskylla mig för att ha shoppat loss under ledigheten. Det har inte heller blivit för mycket TV-tittande, uselt utbud har det varit de här dagarna tycker jag,
Mycket tid vid datorn har det blivit, kan ju erkännas. Vi är tre stycken som slåss om den här hemma, pojkarna (finns två i detta hushåll) vill spela World Of Warcraft och jag vill ju kolla till alla mina vänner på familjeliv.se, facebook.com och div bloggar och nu min egen då. Häromdagen kom Vilja också och propsade på att få spela sitt cd-romspel Mitt djursjukhus. Tror nog vi behöver en dator till snart…
Men som sagt tillbaka till verkligheten, vilket för mig innebär tidiga morgnar och evigt skjutsande på de stora barnen varje vardagsmorgon och -eftermiddag och Mirinda får såklart hänga på! Men det ger rutiner, och tider att passar, då kan man inte bara lata sig hela dagarna, så nu ska jag i stället hinna med alla besök hos vänner och släktingar, badhus, skridskohallar, optiker, bilmekaniker och frisören, ja nu ska det bli ordning på torpet!


Nyaste familjemedlemmen Mr Muffins passar in hos familjen latmask, det syns tydligt!

Julfest

I går var vi på en äkta, gammeldags julfest med barnen. Ni vet som en sån som man brukade vara på när man var liten. Det är dans runt granen, kakbuffé, nallelotteri, lite mer dans runt granen innan tomten kommer med stora säcken full av gottpåsar modell XL. Fast först vill han sitta och mysa med alla barnen samlade runt omkring sig och så sjungs det lite julsånger och Den Store Röde har t o m tid för lite önskelåtar då barnen själva får ta micken och sjunga någon söt liten barnvisa. (Hard Rock Hallelujah stod visserligen på repertoaren i år, men nåväl) Innan hemfärd är det ringdans som avslutas vid fiskedammen där alla barn får napp som passar efter ålder och kön. Det är företagarna i Karlshamn, hantverksföreningen som anordnar detta varje år på just trettondagen och för vår del var det den fjärde festen i ordningen och har kommit att bli något som barnen ser fram emot varje år.




Självklart var jag också med på dansen! Gissa låten? Hihi

Våffelparty

Min syster och hela familjen bjöd över sig själva på lite våfflor i dag. Väldigt trevligt initiativ tycker jag!




Barnen fick fika i köket



Ingen våffla så lång ögat kan nå, bara gröt för lille Wilmers del. Stackars liten!

Nyårslöfte

Nyår har passerat med några dagar och många har säkert avgett nyårslöften, men jag tillhör dock inte den kategorin.
Min mellansyster som jag annars har nästan daglig kontakt med har varit misstänksamt anonym nu i några dagar och idag kröp det fram. Hon kom på eftermiddagen och jag hade förberett besöket redan på Coop ett par timmar tidigare. Både kanelgifflar och syltkakor åkte ner i shoppingkassen, och finska pinnar tycker hon ju om… Nåväl, stora kakfatet åkte fram med kaffemuggarna på köksbordet och vi satt och mumsade och pratade om ditten och datten.
Och som vanligt kom vi osökt in på godsaker som efterrätter och snacks.
– Stackars Tedde igår kväll var så sugen på marängswiss, men ingen annan ville ha först, så till slut fick jag säga att jag skulle smaka liiite om han gjorde, sa min syster och jag tittade dumt på henne
– Vadå, ville inte ha, fikar du inte längre, det var ju Medium och då har ni ju alltid mys?
– Nej inte nu längre, mitt nya liv du vet…
– Så du har inte tagit någon kaka här nu? Hon skakade frenetiskt på huvudet.
– Jo, men en giffel tog du väl? Jag stirrade misstroget på henne
– Nej.
Jag tittade ner i den nu rätt tomma korgen och insåg att om inte hon hade ätit en endaste liten kaka hade ju jag vräkt i mig desto mer, började känna mig lite smått illamående.
Så jag antar att det var hennes nyårslöfte, vi får väl se hur det går… Vi är fikomaner båda två, det här med fika har ju varit en stor del av vår samvaro under vår gemensamma mammaledighet. Hon måste ha sett hur besviken jag blev så hon hasplade snabbt ur sig:
– Men jag är inte den som är den, en ruta Schweizernöt till kaffet någon gång ibland kan ju inte skada…
Här får du för den, dregla inte ner laptopen nu syrran!



Här ser ni mig och lillflickan vid tolvslaget, är lite hysteriskt rädd för nyårsraketer så vi tittade på fyrverkerierna i säkerhet, inomhus genom fönstret i stället, mycket bättre tycker jag!

Semesterfoto?

Den här bilden figurerar på Facebook, de flesta av mina vänner där har den på sin funwall.
Jag har ju hört det där med att Facebook äger ens bilder som man lägger in på sin sida men kunde väl aldrig drömma om att just jag skulle drabbas av detta. Jag menar hur roligt är det när ens privata semesterbilder läggs ut för allmän beskådan, ja i detta fall t o m skickas runt som ett roligt kedjebrev för alla att skratta åt…
Näää, skojar bara, men allvarligt; fick titta både en och två gånger på bilden för att försäkra mig om att det verkligen inte var jag :-D Det är så här jag känner mig efter graviditet och 10 månaders heltidsamning…

Tiden går så fort...

En stor anledning till varför jag börjar bloggar ser ni här nedanför. Det är ett stycke text som jag skrev när min minsta var fem veckor ung. Meningen var att jag skulle skriva några rader med jämna mellanrum, några rader för att beskriva hennes utveckling. Tänkte att det kunde vara roligt att ha sen, tiden går ju som bekant så fort.... Alltför fort visade det sig, jag har nämligen inte skrivit en rad sen dess och nu är Mirinda helt plötsligt 10 månader (i dag) och mycket har hänt sen dess. Jag är en sån person som måste ha piskan på ryggen för att få något gjort (lat med andra ord) men samtidigt är jag pliktskyldig och emellanåt rätt ambitiös så jag tror att det här med att blogga passar mig ypperligt, nu kommer jag inte kunna smita undan längre!


2007-04-06

Nu har Lilltösen hunnit bli fem veckor, tiden går snabbt även om man denna tredje gång är mer mån om att verkligen njuta av bebisen, ta det lugnt och allt det där.
De första två veckorna var rätt lugna, men man blev trebarns-chockad trots allt, jag trodde man skulle vara lite coolare denna gång, men nej då. Det kändes lika tafatt och kaotiskt som med de andra två.

BB-tiden klarades av snabbt. Mirinda föddes på torsdag morgon kl halv 4 ca och fredag em var jag hemma igen. Det är inte så lugnt och mysigt som man kan tro att ligga på BB med sin nyfödda, man blir störd hela tiden av välmenande sköterskor och barnmorskor som ska hälsa och informera och undersöka och det är en del tider att passa och ingen toa på rummet och det tar en hel evighet att ta sig till närmaste toa och känns inte alls skönt att lämna sin dotter ensam på rummet då. (Särskilt inte kl 3 på natten, när man hör illvrål och panikartat tänker ”shit är det min som skriker”? Och jovisst var det det visar det sig när man kommer tillbaka till sitt rum. Hon som sov så gott när jag smög ut…)
Jag hann få besök på BB trots allt. Torsdag kväll ringer telefonen, det är Hanna och Malin som har anlänt till besöksrummet. Det var trevligt med lite besök och Hanna fick känna av lite rampfeber ett par veckor innan hennes beräknade förlossningsdatum. Och tack för choklad och tidning, det satt fint sen på kvällen!
Mirinda sov mycket på BB, och åt en hel del, det kändes som en bra början. Hon sov inte så bra i sin "balja", så på natten fick hon sova jämte mig. Mysigt… På fredagen blev det lite mer liv i henne, när pappa och Vilja kom på besök så skrek hon en del, men vi tog hand om henne alla tre. Vilja var mäkta stolt och var med hela dagen med läkarbesök och höftscreening. Men hon mådde dåligt när Mirinda skrek vid undersökningarna, då tittade hon bort och höll för munnen precis som om hon mådde illa. Sen spände hon ögonen i doktorn och sa ”Mirinda tycker inte om dig”. Och till mig sa hon att ”man får inte dra i hennes ben så där”. Stoltaste storasyrran drog runt på baljan och pussade på huvudet. Och i bilen hem fick vi njuta av Viljas egenkomponerade sånger dedikerade till lillasyster och som sjöngs hela vägen med stor inlevelse.

Elias fick träffa henne först på fredag kväll, han hade ju varit i skolan på dagen. ”Hon är jättesöt, men det skulle ha varit en pojk” var en av de första kommentarerna. Men han har varit bästa storebror från start, han är så duktig och hjälper till, vill gärna hålla, försöker trösta när hon skriker i bilen och så där.
I början sov hon i bilen, vad skönt, sa vi, att hon tycker om att åka bil, för det blir ju en hel del körande om dagarna när vi ska skjutsa syskonen till skola och dagis. Men sen efter ett par veckor började hon tyvärr att skrika, hon tycker nämligen om att sova i bilen, men hon tycker inte om att vara vaken i bilen, då skriker hon mest. Likadant med liggvagnen, fast vi har inte hunnit vara ute med den så mycket ännu.
Ändå har hennes första veckor varit fulla med solsken, hon kom med våren kan man säga. Det snöade den dagen jag åkte in till BB, och var strålande solsken och underbart vårväder när vi kom hem.

De första två veckorna fick jag äta och kunde lägga henne i t ex vagnen och hon var nöjd en stund. Men sen hände något, för nu vill hon absolut inte ligga själv några längre stunder, får nästan panik när hon märker att hon är själv. Social med andra ord. Hon har nu börjat intressera sig mer för omvärlden, hon kan ligga en liten stund under babygymmet och titta på sakerna och lyssna på speldosor. Hon kan följa en sak med blicken och vrider huvudet efter det. Hennes underbara leende får man se några gånger varje dag och oftast ackompanjerat med ett gulligt, förnöjt litet läte, senast i fm när jag dansade med henne och försökte utföra en liten twist till filmmusiken till ”Lilla kycklingen”. Hon tycker om att hystas och vaggas häftigt i bilbarnstolen eller i någons armar, annars älskar hon också att ligga och mysa på mammas axel, bra med lite balans mellan dessa båda aktiviteter…
På kvällarna har hon de senast två veckorna haft flera timmar med skrik, gnäll, konstant ligga vid bröstet, allmänt orolig och inte så kul för familjen. Men igår kväll när vi hälsade fam Savmyr-Olsson var hon hur snäll som helst, åt en gång och sov resten av tiden.

Vi har inte haft så mycket besök ännu, hittills är det bara Lizette, Tina, Malina, Jennie, Oscar, Kiana, Peter och Anette som har varit hemma hos oss. Annars har även Bosse, Kristina, gammelfarmor, Jessica, Suzanne, Emil, Kim fått stifta bekantskap med Mirinda utanför hemmet. Och så har hon med stor stolthet visats upp på Viljas dagis och Elias skola för alla som velat se henne. Ja, Vilja har t om tillkallat rektor, kökspersonal och vaktmästare för att visa upp underverket.

På nätterna är hon redan så snäll, det var bara första veckan som var uppochnedvänd, då jag hade ont i håret av sömnbrist, sen har det faktiskt varit en tydlig skillnad mellan natt och dag. På natten äter hon nu ett par, tre gånger och somnar om direkt. Hon ligger hos oss i sängen, så natt-amningen går smidigt och lätt.

En liten kräkis är det, och det kommer inga små mängder efter varje mattillfälle, det bara väller ut, så jag går mest runt i Pers målar-T-shirtar och nedkräkta mysbyxor här hemma och känner mig lagom fräsch.

Vi har börjat i föräldragupp på BVC, vi har redan hunnit med ett par träffar. Det är tio Swingtown-babies, bl a Olof som är Hannas och Pauls nytillskott, som föddes 13 dagar efter Mirinda.

Bloggstart

Jaha, då har man sällat sig till den stora skara bloggare som finns här ute i cybervärlden. Har funderat på det ett tag och det kan väl knappast finnas en bättre dag att börja på än idag?

Resan börjar här så vi får väl se vart den för oss...

Trettiofyran syftar på vårt lilla hus och denna blogg kommer troligtvis att spegla en hel del av vad som försiggår innanför dess fyra väggar.

Så välkomna hem till oss!