Så var det gjort!

Nu har jag gjort min lilla operation och allt gick väl, känns så skönt att ha det gjort. Och det var faktiskt ingenting att vara det minsta orolig för, jag har mått hur bra som helst efteråt, inget ont, inget illamående. Morgonen började med att min kära vän Marita tog emot mig på gyn, jag hade inte tagit reda på om hon skulle jobba just i dag, så det var en trevlig överraskning, dagen kunde inte ha börjat bättre! Vi fick oss en liten pratstund och det var också hon som följde med mig och ett annat "skrap-offer" till op. Min medpatient var mycket mer nervös än jag, hon erkände det rätt ut i hissen efter att hennes orolige make hade lämnat av henne. Hon hade inte sovit knappt, sa hon. "Jag har sovit jättebra!" vräkte jag ur mig, men ursäktade mig snabbt med att det nog berodde på att jag fortfarande ammar nattetid, man har mer effektiv sömn då.
Alla var så gulliga på avdelningen och jag kände mig väldigt omhändertagen. Jag fick sömnmedlet genom en nål i armvecket och sedan var jag borta, tyvärr inte så länge, för det var den bästa sömn jag haft tror jag. Ja jisses, jag kommer att ha våta drömmar om den sömnen!
När vi blev eskorterade tillbaka till gyn, tog min medpatient tag i mig i armen och viskade lättat: "Fy, vad jag är glad att det är över!" Kunde bara hålla med.
Fick träffa läkaren efteråt och det första han sa på sin spanska brytning var: "Anna, du har ägglossning i dag!" Och i nästa andetag: "Jag är säker på att du inte har några cellförändringar!" Det lät ju bra, jag svalde det med hull och hår i alla fall. Definitivt svar får jag om två veckor, men han sa att det såg jättebra ut.
Per och Mirinda mötte upp på gyn, hon hade varit en riktig liten darling mot sin pappa, de hade hunnit med en långpromenad med vagnen och tandläkarbesök med Vilja. På vägen hem sa Per, som också hade pratat lite med Marita att han tyckte att jag skulle följa med henne på kurs i Skottland till hösten, eller att du inte följer med henne till Provence nu i april? Det måste gått över förväntan att passa mammiga Mirinda, låter det som...

1-årskalaset närmar sig med stormsteg, på lördag smäller det. I morgon blir en hektisk dag: Babycafé på Waldorf direkt på morgonen när jag har lämnat ungarna, hem och passa på sotaren, hämta ungarna, handla till kalaset, städa, baka tårtorna. Och helst ska jag också hinna med ett ärende på banken, köpa ny hårddisk på Koneo, hämta ett spegelglas hos glasmästaren och köpa ny matta (till den nya fina soffan som vi har byggt ihop i dag wieee!). Hmmm, låter lite mycket även för en tidsoptimist som jag. Får nog börja med att skriva en lista åtminstone...

Bokrean är i full gång

Ja, bokrean pågår för fullt och trots att jag ännu inte har hunnit besöka vår lokala bokhandel, har jag redan gjort mina fynd i dag. Först på Konsum i Mörrum, där jag bara inte kunde motstå ett antal barnböcker, tre till Mirinda och en "Pysselbok för små prinsessor" till Vilja (fast kanske mest till mig :-D). Denna till Mirinda bl a, den var ju helt bedårande söt!


Endast 19 riksdaler!

Sedan har jag shoppat på Adlibris bokrea nu hemma vid datorn, skönt att sitta i lugn och ro. Det blev två av Leilas kokböcker och "Konsten att vara snäll" av Stefan Einhorn (inte för att just jag behöver den, man kan ju alltid ge den vidare till mer behövande hehe).

Och in till Bokia bara måste jag någon dag, för där var de underbara Ture-böckerna allra billigast, 29 kr/st, det kallar jag rea!

Så salt

Det är inte alltid så lätt att stiga upp när man har haft en veckas ledigt, det fick Vilja bli varse om i morse. Jag fick ryta till ordentligt innan det blev någon fart på henne. Och nu i kväll var hon inte alls trött när jag ville att hon skulle sova, satt bara i vår vilfåtölj och bläddrade förstrött i ett fotoalbum, ignorerade mig totalt. "Mamma, det hjälper inte att du tjatar, jag lyssnar inte då..." Den du...undrar var hon har fått det där i från? Ja, det var bara att ryta till igen och då blev det fart på henne om än med väldigt arga och irriterade rörelse. I trappan upp stannade hon plötsligt tvärt och vände sig om:
"Mamma, du är så konstig tycker jag, på morgonen skäller du att jag ska stiga upp och på kvällen skäller du att jag ska gå och lägga mig, konstigt tycker jag!" Och så tillade hon bestämt:
"Men i morgon har jag i alla fall bestämt mig för att inte stiga upp!" Sen gick hon och lade sig.
Det gick ett par minuter sedan hörde jag henne ropa ner till mig:
"Mamma... jag måste stiga upp i morgon va?"
"Ja, det är klart du måste!"
"Ja, annars blir ju Annelie (hennes fröken) arg på mig..."
Annars är det mest Per som får utstå hennes salta kommentarer som "Inte den tonen till mig pappa!" Man kan inte annat än dra på smilbanden. Per undrade förskräckt hur hon kommer att bli som tonåring med den attityden. Nåja, hon ser åtminstone ut som en ängel, här är en alldeles ny-shoppad bild av henne som Jennie har gjort i kväll:

Slutsportat?

Så var sportlovet till ända och det blev inte mycket sportat för egen del... Tvärtom som ni kanske har sett av inläggen i veckan. Den enda som idkat någon form av sportaktivitet är väl Elias som deltog i en innebandyturnering i fredags. Han älskar att spela innebandy, det är det enda han gör på rasterna i skolan (fast utomhus då) så jag trodde att han skulle komma hem nöjd och glad, men icke. Sur och vresig var han. "Det var inget kul" muttrade han.
"Varför inte,gick det inte bra?"
"Jo..."
"Gjorde du inga mål?"
"Jodå, minst tio stycken, jag var typ bäst fast jag var minst"
"Varför var det inte kul då?"
"Det var inte det bara"
Ibland är det bra svårt att förstå de små liven...

Sista dagen på lovet gick helt i veckans anda och avslutades med tårtkalas i Ronneby där vi firade Robin (min kusin) som fyller 11 år i morgon.



Hörde på radion att våren officiellt är här nu. Trots att det fortfarande är sportlov. Då känns det helt plötsligt inte så konstigt längre att det är påsk om bara en månad. Jag har haft svårt att förlika mig med kycklingar och påskägg som skymtar i affären redan nu nämligen.

Dunnisparty

I dag har jag varit på Dunnisparty hos min syster i Sölvesborg. Jag tycker om Dunnis kläder och nu har den nya kollektionen kommit in som var väldigt vårfin med ljusa färger, mycket hallonröd, grönt och randigt. Jag köpte ett helt set till Vilja; klänning, trekvartssbyxa och scarf i hallonrött, väldigt sött tyckte jag.


Detta set köpte jag till Vilja (bild från Dunnis hemsida)

Sen fyndade jag också, jag köpte detta set från den "gamla" kollektionen.



Flick-kusinerna hade roligt medan vi mammor shoppade loss, t o m Mirinda fick vara med i lektältet.




Nu ska jag läsa allt om "Mello" i aftonbladet, jag älskar att titta på showen med en redan förutbestämd åsikt om alla låtar och artister! Undras om kvällen kan bjuda på en liknande skräll som i de andra två delfinalerna?

På gång

I går tog Mirinda sina första steg. Jag och Lizette satt i köket och vi såg båda i ögonvrån hur hon släppte taget om kökslådan och tog de två små stegen som krävdes för att nå köksstolen. Hon har varit stadig länge, men en riktig liten fegis som inte vågat släppa taget. Kompisen Olof, som är 13 dagar yngre har ju gått i 2 1/2 månad och springer ju fram nuförtiden. Men nu är hon också på gång, och i går gick hon även några promenader med pappa, höll bara i ena fingret och det har hon inte alls varit intresserad av innan.

Mäkta svartsjuk

Den yngre storkusinen ska sova över hos den äldre storkusinen i morgon och vi har en mäkta svartsjuk storkicka här hemma nu.
"Mamma, åh nej, jag har glömt att berätta för Malina att Oscar snarkar som en gris."
"Jaha, vadå då?"
"Jamen om jag berättar det vill hon säkert inte sova över hos Kiana."
Den lilla sabotören...

Så har man varit lite social också...

Japp, det blev ett besök hos farmor i dag, vi var där samtidigt som Lizette (och barnen) och faster Annika var också där, hon hade varit där hela veckan och skulle åka hem till Höganäs i morgon. Och i kväll skulle min andra faster Carina med dottern Linnéa komma från Hässleholm för att även de vara med farmor i ett par dagar. Hon såg rätt pigg ut, klagade bara på att hon kände sig lite tung i huvudet, men det kan ju vara av medicinerna. Hon skulle i alla fall på bingo i kväll, det är hennes största nöje här i livet, så det kommer nog att pigga upp henne ännu mer.
Mirinda ty-kändes mot farmor till en början, men det gick över efter en stund och när Annika kom från affären med klubbor till alla barn, även till Mirinda, ja då var lyckan gjord!

Sadist?

Usch, vilken hemskt retfull, närmast sadistisk mamma jag kan vara i bland. Vilja är lite känslig för blod, tycker inte om att se blod eller så. En gång lämnade jag henne sittandes i trappan när hon hade slagit sig lite (skulle hämta plåster) och då hörde jag doink, det var Vilja som hade svimmat och föll när hon satt där i trappan. Ojsan... Det blev till att både plåstra om såret och blåsa på bulan. I alla fall. Farmor fick blod igår för sitt låga blodvärdes skull och det kunde jag inte låta bli att nämna för Vilja. Hon reagerar alltid likadant när blod kommer på tal; tar sig för munnen och faller framåt som att hon ska kräkas och ser allmänt dålig ut.
"Nej, mamma säg inte blod, prata inte om blod, varför sa du så?"
"Men farmor mår bättre nu, hon skulle bara få en påse blod till innan hon skulle hem."
Kan bara tänka mig vilka hemska bilder hon såg framför sig. Och naturligtvis, i kväll har hon sagt flera gånger: "Är farmor hemma nu med sitt blod?" Hon trodde såklart att hon fick en påse med sig hem! Jag vågade inte fråga henne vad hon trodde farmor skulle göra med blodet...

Skönt!

Efter samtal med min syster (som hade pratat med faster Annika), ett roligt inlägg av min andra syster (se kommentarer på förra inlägget) samt ett samtal till farmor själv nu på kvällskvisten är jag övertygad om att hon är på bättringsvägen. Skönt! Ska troligtvis hälsa på henne i morgon. Vi håller på att baka gula rutor som vi ska ha med oss i så fall.
I går var vi också i baktagen, det blev mockarutor som jag föredrar att kalla dem, enligt Elias heter de kärleksmums och andra kallar dem för Snoddas, jaja, kärt barn har många namn.
Så vi har varit hemma och tagit det lugnt i två dagar nu, bakat som sagt och fixat och städat lite i Viljas/Mirindas rum, blir det färdigt någon gång kanske det dyker upp lite bilder här i bloggen. Det är så härligt med ett rum där man helt kan leva ut sin allra mest rosa flickdröm!

Här är två bilder på när vi var ute en runda i dag. Mirinda gillar verkligen att åka vagn nu och när de stora kör rally med vagnen är det extra skoj, så klart som den Fia Bus hon är!

Farmor lilla...

Fick reda på i går kväll att farmor är dålig och har blivit inlagd. Hon har tydligen dragits med en influensa i tre veckor och när min faster tog henne till doktorn hade hon både hjärtflimmer och lågt blodvärde. Hon är ju i stort sett aldrig sjuk så detta känns lite tungt. Man blir allt lite nervös, hon är ju ändå 83 år, men jag hoppas att hon kryar på sig fortare än kvickt så att vi kan komma och hälsa på henne som vi hade tänkt nu när det är lov och allt. Puss och kram på dig farmor!

Funderat klart

Jag lovade att återkomma med vem som blir Magnus Ugglas efterträdare, det var minsann inte så lätt. Det skulle vara en kändis och en manlig sådan, helst skulle hans blogg vara lika välskriven som Ugglas och med mycket humor. Nu har jag i alla fall bestämt mig och det blev Petter som fick den inte alltför lätta uppgiften att ta över efter Uggla. Jag gillar hans krönikor i mama-tidningen och i bloggen skriver han också personligt och gulligt om sina barn. Det gillar jag!
Annars ser jag fram emot (med skräckblandad förtjusning) bröderna Schulmans hemsida som ska öppnas i april. Det ska bli väldigt intressant att se vad de två har kokat i hop...

Mycket fika blir det...

Det kommer nog att bli en hel del fikande det här lovet. Började redan i går när vi blev bortbjudna till Pers bror Peter mitt på dagen. Vi blir ganska många när vi träffas båda familjerna och det stooora kakfatet åker fram.



Jag minns en dag i somras när vi satt på Peters och Anettes uteplats, kom inte i håg riktigt vad det var som diskuterades men Per inflikade i alla fall med ett "...med så stor familj som ni är..." Anette tittade förvånat på honom: "Men ni är ju precis lika många!?" Jag kommer aldrig glömma Pers min då. Det var nog först då han förstod att vi räknas som en storfamilj nu. När vi kom hem sa han "Men de känns ju som många fler..."

I dag var vi en runda hos Lizette. Tina och Tedde påbörjade sitt storbak till Tinas skolprojekt "Småstjärnorna" som hon ska hålla i på onsdag med ett gäng fritidsbarn i Sölvesborg. Chokladbollar och bananmuffins ska det bjudas på. Vi fick vara testpanel i dag, man ställer väl upp? Riktigt gott blev det med, fast jag inte är så förjust i just banansmak så gick muffinsen ner med lätthet och chokladbollar är ju aldrig fel. Kommer garanterat gå hem hos kidsen på onsdag!

Schlagerkväll

I kväll är det dags för delfinal två, jag har inte hört låtarna ännu, men är såklart väldigt nyfiken på Carola & Andreas duett. Hoppas på bättre startfält än förra veckan då bara en av mina favoriter (Amy) gick vidare.
Om jag har förstått det hela rätt kommer vi får se mer av underbart toksöte lille Björn även denna gång, han var min absoluta favorit förra veckan! Tror att jag måste ha en dos av honom redan nu faktiskt...

Lördagsutflykt

Nu är vi hemkomna från vår lilla utflykt till Älmhult och allt förlöpte enligt planerna. Det blev en Karlstad med ullig mörkgrå klädsel! Och den ska komma till vårt hem om bara 1 1/2 vecka, har vi sådan tur får vi den ju innan kalaset, perfekt!
Annars blev det inte mycket handlat, det ekade när jag öppnade plånboken, men några småsaker blev det ju. Ljus (har man någonsin kommit hem därifrån utan?), en rosa blom-lampa till Vilja, glödlampor och... ja just det, en halv matstol till Mirinda. Vi råkade visst glömma själva sitsen och hade bara benen med oss hem, grrrr. Den skulle ju vara så bra, för den har nämligen ett bälte, den lilla busungen försöker ju klättra ur den hon har vid varje måltid nu.
Mirinda sov hela vägen dit, hela vägen hem och var lilla solstrålen däremellan. Hon fick sin första pinnglass också, den åt hon upp så fint, snabbt gick det med!

Sportlov

Nu har sportlovet börjat, det ska bli jättskönt med en hel veckas sovmorgon och utan en massa tider att passa. Vi har ingenting speciellt planerat, det blir nog mest till att softa och vara lite spontan. Det blir troligtvis IKEA redan i morgon i alla fall för att spana på nya soffan. Hoppas, hoppas att den lever upp till våra förväntningar.
En annan trist sak har hänt i veckan. Magnus Uggla har slutat blogga. Bara sådär. Helt utan förvarning. Då var man av med det beroendet. Kommer att sakna hans sköna humor, nu vill jag genast hitta någon ny kändisbloggare att inspireras av, helst någon som man skrattar mycket åt, tycker nog att Martinas blogg är lite av en besvikelse. Får återkomma i det ärendet.
Jag blev inte besviken på förhandstitten i går kväll av TV4s nya serie som börjar 28 februari. Det är Addisons (från Grey's Anatomy) spin-off, som handlar om när hon slutar på Grey's och flyttar till LA för att börja på nytt. I går fick man en timmes tjuvtitt och bakgrundsfakta (många underbara scener från Grey's) och den verkar jättebra, verkligen. Jag kan ju tyvärr inte se Grey's eftersom den går samtidigt som Lost som är en av få serie som både jag och Per följer, så för husfridens skull har jag gett upp den trots att det måste vara den bästa serien i världen. Men denna nya har TV4 roffat åt sig och den kommer att visas på torsdagskvällarna, passar mig perfekt. Och Addison är ju snygg som få och ingen kan pluta med läpparna så charmigt som hon!

Hänt i veckan

Nu har jag inte skrivit på ett par dagar, inlägget om mormor skrev jag den 12:e, men datumet blev fel...igen *irriterad*.
I tisdags morse kom jag till kära systern i tron att vi skulle med kidsen till kyrkans sång och rytmik men hon hade lite glömt bort att hon skulle till Alfons 2-årskalas. Det är Jennys lille pojk, Jenny är Lizettes arbetskamrat och faktiskt också min andra systers Jennies allra bästaste vän så vi har träffats en del gånger, himla trevlig tjej. Efter ett samtal med Jenny kom det sig som så att jag i stället hängde på, så det blev ett lite spontant 2-årskalas sådär en tråkig tisdagseftermiddag. Det var trevligt och Alfons var så gullig och glad på sin födelsedag.



Det var det bästa denna veckan då jag annars har känt mig rätt låg och orkeslös. I går var jag på gyn för provtagning och förberedelse inför min lilla operation. Det gick bra, fick tid för ingreppet om två veckor, 28 februari kl 7.15.

Annars har jag mest svurit långa ramsor över vår dator som verkar vara nära en härdsmälta eller något. Jag kan bl a inte arbeta med mitt älskade photoshop och det är ju en smärre katastrof för mig då det har kommit att bli mitt största nöje när jag har lite tid över. Det brukar bli ett par bilder om dagen i alla fall om inte annat till min blogg som ni kanske har sett, så nu känns det inte lika kul att blogga heller...

I dag var ingen bra dag heller trots det stora hjärtat som ringade in dagen i kalendern. Morgonen började med att Mirinda hade feber, tempen visade 38,9 grader. En förkylning igen antagligen. När jag kommer hem från morgonlämningen möts jag av den svarta katten igen på ovanvåningen och efter att ha jagat ut honom känner jag att det stinker. Då har det lilla kräket markerat sitt revir genom att spraypinka på vår soffa, och det stank så jag fick ont i huvudet. Försökte med såpa och ättika men inget hjälpte. Ringde till Per som naturligtvis inte blev så glad och när jag kom hem med de stora igen stod jag inte ut längre så då åkte den drabbade delen av soffan ut i trädgården för vidare transport till soptippen. Så nu sitter vi här med en halv soffa, inte så kul... Och vi som ska ha 1-årskalas om två veckor...

Inte fick jag något fint på alla hjärtans dag heller. En sur och sniffande make var det enda som mötte mig i dörren. Inga blommor, ingen choklad. (Blommorna kanske hade fräschat upp det hela åtminstone hihi). Han bara mumlade något om bojkott och kommersialisering. Och till middag blev det makaroner och blomkål. Kan det bli mer tragiskt?

Efter middagen stressade vi iväg till Elias månadsfest (med Waldorfskolan). Mirindas feber försvann redan vid middagstid och hon upskattade festen till max, satt och dansade och klappade händerna. Elias klass framförde en sång på spanska, och därutöver fick vi bl a beskåda det spännande dramat om Romus och Remulus av klass 6-7.


Elias på månadsfesten


Elias klass dramatiserar en liten sång på spanska

Månadsfesten blev en humörhöjare, vi hoppade över skolans fikabuffé och stannade i stället till på ICA på vägen hem och den här lilla godbiten fick kompensera dagens tråkigheter.



Hur har ni firat/blivit firade? Eller är det överskattat, Per kanske har helt rätt? Kan ju i och för sig förstå honom, han visar ju sin uppskattning så många andra dagar på året, hur mycket blomster och choklad ska en enda kvinna behöva ha egentligen? *sarkastisk*

75-årskalas

I söndags fyllde mormor 75 år och jag var där med barnen. Det låter säket som något självklart för de flesta men för mig var detta något stort och det var med blandade känslor jag åkte dit. Av olika anledningar som vi kanske inte ska gå in på här så har jag har nämligen inte hälsat på mormor på nästan 10 år. Då var jag där en liten stund och visade upp Elias, mormors första barnbarnsbarn. Sedan dess har jag bara träffat henne två gånger, på mammas begravning för 4,5 år sedan och på morfars begravning nu i vintras.
Det var på morfars begravning som hon öppnade upp för en "återförening". Jag och mina tre systrar möttes då av en väldigt ledsen, ödmjuk och tacksam liten tant som mitt i allt elände blev så glad över att se oss barnbarn igen. Jag kände sorg i hjärtat efter saknaden av morfar men det gjorde mig ännu mer ont att se mormor mitt i sin öppna sorg och jag tänkte på hur ensam hon nu skulle komma att bli.
Så har det inte blivit, tvärtom har nu även två av våra mostrar, som också hade brutit kontakten med henne träffat henne flera gånger, pratat med henne i telefon och t o m firat jul med henne (en av dem). De var även där i söndags. Det var på intet sätt morfars fel att det en gång blev som det blev så av allt och döma kan även gamla människor tänka om och förändras.
Vi hade väldigt trevligt på kalaset och jag och min syster blev lite nostalgiska av att titta runt i torpet och upptäcka att allt ser ut precis som det gjorde när vi var små. Det kändes väldigt bra efteråt, barnen tyckte det var jättekul att äntligen få träffa gammel-mormor och innan jag åkte därifrån lovade jag mormor att snart komma tillbaka igen.

Restaurangbesök

Familjen Persson/Ingemansson måste ha blivit synnerligen nöjda med Pers tapetsering av Malinas nya rum, eftersom de ansåg det nödvändigt att även bjuda ut oss på en bit mat. Inte oss emot, det var ju inte i går precis (som vi åt ute alltså)! Och barnvakter fixade de också till de stora barnen, (tack så mycket Tina & Tedde!) så det var bara småkusinerna som fick hänga på. Det blev restaurang Salvatores Trattoria i Sölvesborg till min stora glädje, jag har velat dit länge nu och jag blev inte besviken. Jag tog fisk- och skaldjursgrytan, den var jättegod. Fick en munsbit av Pers vegetariska lasagne, den var inte fy skam den heller. Och Kim delade generöst med sig av sin förrätt, heta musslor, och skeptikern (jag) förvandlades snabbt till en riktig finsmakare.



Mirinda och Wilmer var jätteduktiga, Mirinda lät sig väl smaka av det mesta på min tallrik och Wilmer höll humöret uppe trots sin envisa förkylning. Mirinda roade sig med att leka titt-ut med bordservetten när leksakerna envisades med att "hamna" på golvet hela tiden. Tror förresten att hon råkade glömma kvar sin plastråtta under bordet, kanske inte så populärt för de gästerna som kom efter oss hahaha.





Kvällen avslutades sedan hemma hos Lizette och Kim, där det bjöds på en himmelsk marängswiss innan det var Melodifestival-time. Tack för en supertrevlig kväll!

Våren är här...?

I lördags kom Vilja inspringandes med andan i halsen, "Kom mamma, kom med ut och titta! Det är en lila blomma som har kommit upp i vår trädgård!" Och minsann, där stod den ju så fint den lilla krokusen. Fast jag blev inte förvånad eftersom Elias fröken berättade att de hade sett blåsippor på utedagen förra veckan (dvs 1 februari)!


Det kändes verkligen som vår ute i lördags och termometern visade på hela 14 grader! Vilja fick också vårkänslor och satte i gång med storstädning av lekstugan.

Mor lilla mor...

I dag är det mammas födelsedag, hon skulle ha fyllt 54 år. Nu kommer hon i stället aldrig att bli äldre än 49 år, som var hennes allför unga år då hon hastigt rycktes bort i från oss. Dikten som jag skrev till hennes begravning kommer alltid att kännas speciell. Jag kunde dock inte veta då, vad jag vet i dag; hur sanna dessa ord egentligen är...


(Klicka på bilden för större storlek)

Back to the 50's

Jag har blivit "morphad" igen, denna gång med temat 50-tal.
Denna bilden var min favorit och det var också den som kammade hem första pris.


Här liknar jag mamma


Denna är så vacker



Denna har min syster Jennie gjort!


Inget 50-tal utan Marilyn Monroe-glamour

Brev från Asta

Bästa Anna!
Jag har nu fått svar på Ditt cellprov som visade samma typ av lätta förändringar igen. Jag skulle därför vilja göra ett litet ingrepp där man skrapar bort slemhinnan på livmodertappen så ett nytt lager kan växa in. Du får tid för detta som ju görs i kortvarig narkos här på operationsvdelningen.
Med vänlig hälsning Asta Carlsson, överläkare

Jag hade onda föraningar när den här cellprovskaruselllen drog i gång och det är ju säkert ingenting, Asta lugnade mig förra gången vi träffades och berättade att det kunde bli tvunget till att skrapa lite men nu när man fått brevet och man läser "...förändringar...ingrepp...narkos..." då känns det ju sådär måste jag säga.

KF och besök hos moster Kicki

Nu är vi mitt i veckan och jag har klarat av mitt första fullmäktigemöte för året, denna gång utan att samtidigt sitta och amma, hyscha, hålla koll på pennor och leksaker som kastas helt ogenerat i salen. Det är så sällan jag är fri från den där 10-kilosklumpen som verkar har vuxit fast på axeln, (eller snarare i bröstvårtan) så t o m ett fullmäktigemöte känns numera som en ytterst underhållande och spirituell upplevelse (trots att pressen ville likna just det här mötet vid en ljummen pilsner, och inte ens det kan jag ta som negativt, en ljummen öl skulle inte sitta helt fel när man nu varit utan berusningsmedel i typ 2 år).

I går var jag och Lizette med kidsen hos moster Kicki som i november flyttat från mörkaste skogen in till stora staden. Från lilla torpet till en etagelägenhet som man med lätthet kan gå vilse i. 15-åriga kusinen Sara som såklart bor hemma fortfarande har nu fått sig en egen våning i våningen med två rum, pentry, dusch och t o m bastu. Därutöver har hon t o m ett eget sovrum till sin folkilskna iller!
Det var trevligt värre och Kicki hade varit förutseende och gjort en jättegod sallad med bröd, så vi slapp ungarnas blodtrycksfall när man hämtar sådär direkt efter skola och dagis. Till kaffet bjöds det självklart på semlor, fettisdagen till ära.