Gottegris? Jag?!

I onsdags, på Andy's Lekland fick jag en present av Jennie, min syster. Fint inslaget med presentsnöre och allt. "Åh till mig!?" utbrast jag med illa dold förtjusning, jag älskar paket. "Vadan detta?" "Äh, det stod ju ditt namn på den, kan man säga, kunde inte låta bli" flinade Jennie.

Inuti paketet dolde sig denna lilla godbit:


Och visst står det mitt namn skrivet över hela härligheten, har ju redan erkänt att jag är en sucker för sötsaker.

En annan bok jag har span på är denna, som kommer ut nu i vår. Jag tycker nog att det står mitt namn på denna också...

Kalas

Var på kalas idag, Anettans döttrar fyllde 13 år i torsdags. När pojkvännerna dök upp såg vi inte röken av tjejerna mer, pojkarna ville varken ha mat eller hälsa på hela släkten, så de höll sig utomhus, förstår inte det?


Jessica och Suzanne, numera tonårstjejer. Retar mig att jag fortfarande efter tre år inte vet vem som är vem... Kan dock trösta mig med att det vet inte alltid deras morfar heller.

Lördag kväll

Jaha, lördag kväll och påsklovet börja lida mot sitt slut. Lite snö ligger det kvar
här i Svängsta, men man kan inte åka pulka längre.

Igår hade jag en busy dag, var och kasterade Mr Muffins på förmiddagen. Under ingreppet passade jag på att besöka glasmästarfrun (tillika min "meditationskompis") och hämtade ut en spegel som jag hade lämnat in för ett bra tag sedan nu. Hon bjöd på kaffe och fika, trevligt. Sedan var det snabbt hem med katt och så göra lite lunch för att sedan bege sig till bilbesiktningen. Den gick igenom. Som väl var, hade känts extra surt annars efter att nyss ha lagt 15 000 kronor på bilskrället. (Lämnade in den i torsdags igen för någon grej som gick på ytterligare 3 500 kronor.)
Därefter hämtade jag Vilja i Mörrum och så åkte vi in med Liz och c/o en runda till stan, tog en fika där också såklart. Hämtade en inte alls hemlängtande son och så hem igen. Jag vet att jag halvt om halvt hade lovat mina arbetskamrater ett besök denna dag, men det hanns tyvärr inte med, får bli en annan dag...

Är gräsänka i helgen, då Per åkte på kurs i Göteborg, dock inte yogakurs, den är nästa helg. Nej, det var någon ny guru han hade hade hittat, han har börjat plöja igenom all hans litteratur och det är rätt djupa grejer om ni fråga mig. Per försöker få mig lite insatt vid middagsbordet och det låter typ så här: "inom kvantfysiken... man försöker få ner sjunde dimensionen ned till femte (eller om det var tvärtom)...det handlar om synkronisering av hjärnhalvorna... bla bla bla" Han ringde nu ikväll efter första kursdagen och gick på om solsystemen och om transformerande energier och allt vad det nu hette. Han lät nöjd i alla fall.

Är lite orolig för Mr Muffins, han smet ut igår efter att han hade vaknat här hemma (från narkosen) och har inte kommit in sedan dess. Per såg honom utanför huset på eftermiddaggen, han såg pigg ut sa han, han försökte få in honom men han ville inte (Per är rädd för att lyfta katter). Men nu borde han kommit in, om inte annat för att äta, han har ju inte ätit på två dagar nu ju.

Nuuuu så!

Det satt lite långt inne, med tanke på hur länge hon har varit på gång och hur stadig hon har varit, men nu har det lossnat. Det var i måndags efter stark peppning av moster Lizette som hon gick sin första lilla promenad och dagen efter ville hon alldeles själv och nu går hon mer än hon kryper. På sitt lilla försiktiga, flickiga vis, men visst går hon, och vi andra applåderar självklart hennes framsteg. Det är något alldeles speciellt när de tar de där första tultiga stegen, fast man vet att det dröjer inte länge förrän man bedjande säger åt henne att sitta still och sluta springa runt...


Har försökt i flera dagar nu att ladda upp mitt lilla videoklipp, men det har bara strulat, fick därför ta omvägen via YouTube, men ville så gärna ge er lite rörliga bilder för en gångs skull (även fast det kommer från en usel digitalkamera...)

Grattade Olof

Vi missade ju Olofs 1-årskalas eftersom jag var sjuk då, så jag var där igår istället och grattade. Nu var ju övriga familjemedlemmar på vift, så det blev bara jag och Mirinda, men det var ett mysigt litet minikalas.


Är de inte ett vackert par så säg?

Storasyster Agnes har sitt eget sätt att äta glass-strut, funkar nog mindre bra till sommaren när glassen smälter snabbare.

Utflykt

Igår blev det en tripp till Andy's lekland i Kristianstad, hade aldrig varit där förut, det var himla skoj! Vi var 4 mammor och 8 barn i åldrarna 8 månader - 9 år och alla roade sig ordentligt.


Som vanligt klicka för att förstora bilden

Efteråt åkte Vilja vidare hem till Malina för att sova över där och Elias åkte hem och packade för sin övernattning hos kompis i stan. Vilja var hemma i några timmar idag och sedan följde hon med till Mörrum igen, fick tydligen mersmak, så det blir en natt till. Och Elias ringde också i eftermiddags och tjatade till sig en natt till. Hoppas att han sköter sig bara, det är ju hos självaste rektorn han sover över.

Ni glömde väl inte...

...våffeldagen idag? Något sådant går aldrig obemärkt förbi hemma hos oss i alla fall. Lillkickan njöt som den lilla gottegris hon är.

Glädjebesked

I förra veckan fick jag ett glädjande telefonsamtal. Jag kunde inte prata färdigt fort nog så att jag efter samtalet kunde knyta näven i luften och brista ut i ett jublande YES!!!
Det var min chef som ringde och berättade att de började bli färdiga med tjänstefördelningen inom barnomsorgen nu och hade hittat ett hål där de kunde stoppa in mig till hösten. Och det hålet råkade vara mitt "gamla" jobb, med mina "gamla" kollegor och t o m vissa av mina "gamla" barn, vilken lycka!
Så nu kommer jag att kunna njuta extra mycket av min sista tid som mammaledig och samtidigt är jag så tacksam att jag inte har oroat mig angående detta hela föräldraledigheten, för som jag (fått efter pappa) alltid brukar säga "det ordnar sig", och se vad rätt jag fick!

Påskdagens aktiviteter

Det verkar som om snön är här för att stanna ett tag, det blir ett annorlunda påsklov det här. Kusinerna från Sölvesborg var här på besök och tjejerna var ute en lång stund i snön och pulkabacken och roade sig. T o m Elias tog pulkan och begav sig till Svängstas bästa backe för lite hard core pulka-race. Kanske Mirinda kan få sig ett åk i morgon om hennes förkylning har blivit bättre.

Påskafton

Då var man hemma igen efter trevlig påskmiddag, skönt att komma hemifrån en stund. Per stannade hemma, han är fortfarande sjuk och Mirinda är inte jättepigg heller, hon har dragits med en förkylning som blivit värre denna veckan och nu sitter den i luftrören, tror att hon har lite feber nu med.

Tog en bild på den nedfallna eken, lite synd att den inte fick finnas mer, det känns som något saknas när man tittar ut genom fönstret.

Glad Påsk i snöyran!

Ja, jisses vilket väder...
Per skulle naturligtvis vänta med att bli sjuk tills han var ledig (typiskt egen företagare), så idag har han legat på soffan hela dagen. Därför blev det jag som fick köra Vilja 4 mil (enkel resa) till barnkalas i Halahult av alla ställen. Tack och lov blev jag inbjuden till att stanna under kalaset, så att jag slapp köra den extra rundan fram och tillbaka. Det snöade oavbrutet de tre timmarna vi var där, så jag var lite nervös när det var dags för hemfärd, men det gick bra.
Och det är först nu det har börjat storma lite, fick precis ett samtal av svågern som med andan i halsen undrade om vi hade hört?
"Hört vadå?"
"Att den stora eken utanför ert hus precis föll över hela fotbollsplanen?!"
Ehh, nej det hade vi inte hört, ojsan. Tittade ut och jo minsann, där låg den nu så fint. Peter hade varit ute med hunden och både sett och hört spektaklet.

I morgon är vi bjudna på påskmiddag hos Peter och Anette, skönt att slippa köra i detta vädret, bara till att pulsera bort de få metrarna.
Skönt också att det var bättre väder i går när vi firade Kianas 6-årskalas i Sölvesborg. Är kanske lite värre för hennes farmor, farfar och faster som ska resa hem till Spanien i morgon, hoppas att alla vägar är under kontroll till dess och att stormen har vinit förbi.



Igår fick Mirinda en liten påskpresent av sin gudmor, moster Lizette. Kan ni tänka er att den lilla gottegrisen verkade uppskatta boken mer än chokladkaninerna?! Har vi en blivande akademiker i familjen tros?

Påsk-scrap

Gjorde denna påsk-scrap idag, Vilja ska ge den till sina "fröknar" (råkar dock vara tre "gubbar" och två "tanter") i morgon.

Vinstuttag

Jag är med i miljonlotteriet. Det innebär att man får hem 4 skraplotter i månaden och chans till att bli miljonär. Det har jag dock inte blivit ännu, men en del småvinster blir det emellanåt och det som är så bra, är att man kan samla sina vinstpengar på att vinstkonto och sedan spara ihop till något speciellt som man kan välja ur vinstplanen. Efter mitt tråkiga bankärende i dag, kändes det verkligen som det var läge för ett uttag från vinstkontot, för att bli lite uppmuntrad. Inom en snar framtid kommer därför denna kub från Cult Design flytta in hos oss. Jag tycker att de har så fina saker, lite svåra att få tag på här omkring bara.

Oförutsedda utgifter

Idag har jag varit på banken för att göra ett uttag på kontot för oförutsedda utgifter. Det är bra att ha ett sådant. Hade dock varit bra mycket roligare om den där oväntade utgiften hade berott på:
"Älskling, en överraskning; låt oss möta våren i Prag bara du och jag..." (Dream on) och inte:
"Älskling, en överraskning; det kostar drygt 11 000 kronor att lösa ut bilen från verkstaden..."

Bronsmedaljör

Trots begynnande magsjuka i kroppen tog Vilja hem tredje pris i skolans simtävling i går, idag är hon pigg nog att visa upp den:


Stolt bronsmedaljör

Sjukstugan

Det där otäcka flög över till Vilja igår eftermiddag och hade nått Elias i morse, så det börjar liknar rena sjukstugan här hemma. Fy för maginfluensa, säger jag. Det verkar vara något som går, behövde knappt säga mitt ärende när jag ringde för att sjukanmäla Elias i morse. "Kräksjuka?" frågade hon bara och tillade att det var inte det första samtalet hon hade tagit emot denna morgon. Per såg lite nervös ut när han stack till jobbet, men han mådde säkert bättre bara han kom utanför dessa dörrar. Jag gick med utanför dörrarna i morse, för att ta den här bilden.


Sjukstugan i vinterskrud 18 mars 2008

Influensa

Det var något otrevligt som flög på mig igår natt, vaknade med huvudvärk, illamående och värk i hela kroppen. Tog mig ner till frukostbordet, men fick inte i mig någonting, så det fick bli soffan och senare sängen hela söndagen. Elias och Vilja blev inte glada på mig, eftersom vi då missade Olofs 1-årskalas, Vilja satt ett tag och frågade varje minut "Är du bra nu? Är du inte sjuk längre? Mår du bättre?" De fick lite tröst senare på dagen, när söta Hanna skickade hit både tårta, kaka och choklad med Malin som bud.
Nu börjar det rätta till sig, har i och för sig legat på soffan fram till nu, men har orkat läsa tidning och fika med Per, som fick ta en pappadag (synd bara att inte Mirinda har förstått det, har försökt säga till henne att "idag är mamma sjuk, då får du klänga lite på pappa istället...").

Men finalen av Mello missade jag inte, då var jag fortfarande fit for fight, och det gick ju vägen, min favorit vann, trots att jag och Elias aldrig kom fram med våra röster. Per blev nog lite besviken att inte Sanna vann, han har haft "a thing for her" ända sedan han fick ögonkontakt med henne på Ekohallen för några år sedan och om detta har han tjatat varje gång han har sett henne på TV.

Något av det bästa i årets Mello måste ändå har varit Luuks och Vnuks dans. Satt i soffan med Per och Lizette och var beredd på värsta skrattorgien (bara längdskillnaden såg ju rätt komisk ut), men skrattet kom snabbt av sig när väl dansen kom igång. Det var ju vackert...sensuellt. Efteråt satt vi tysta och Lizette var den första som yttrade sig "Åh, jag ville se mer!" och vi kunde inte annat än att hålla med henne.

Vårt babycafé

I dag har jag och Mirinda varit på babycafé på Waldorfskolan. Vi är tre föräldrar som håller i det hela och har tillsammans med ytterligare en förälder knåpat ihop ett tillhörande program, så varje gång har vi ett tema som pågår under ca en timme. Vi har redan avverkat Resa med barn (som jag var ansvarig för) och tre tillfällen då Petra ansvarade med sin kompetens som barnpsykolog. Och så fikar vi (mest hela tiden) och snicksnackar rent allmänt också såklart. Tycker själv att vi har riktigt trevligt. Nu har vi ett litet uppehåll p g a påsklov, men sedan är det bara till att komma inom om du är mammaledig eller ledig p g a havandeskap, det är alltid kul att träffa nya människor.


Här är Mirinda, Wilmer och Julius på babycaféet för några veckor sedan

Brevet från landstinget

Brevet som jag väntat på damp ner i brevlådan i dag. Där stod att jag tydligen har (måttliga) cellförändringar i både livmoderhalsen och livmodershålan och jag kommer att bli kallad till tre extra provtagningar med ett halvårs intervall.
Nu när jag måste leva med det här, kände jag att jag ville ta reda på lite mer, så jag har läst på lite.

Cellförändringar är inte en sjukdom, men kan vara ett förstadium till livmoderhalscancer. Cellförändringarna är däremot ett virus, HPV, världens vanligaste sexuellt överförda infektion. Risken att bli smittad någon gång under livet uppskattas till mellan 50 och 80 procent. Immunförsvaret brukar dock kunna bekämpa infektionen effektivt och utan att man märker av den. De flesta cellförändringar läker alltså av sig själva. Ungefär tio procent kommer dock att utveckla en kronisk virusinfektion och riskerar då att få kraftigare
cellförändringar eller livmoderhalscancer. (Att röka innebär en ökad risk för kronisk HPV-infektion och efterföljande cellförändringar.)

Det tar flera år att utveckla livmoderhalscancer så cellprovstagningarna som man erbjuds var tredje år är verkligen att rekommendera!

Så det hela känns helt OK, under kontroll, och är inget jag kommer att gå och oroa mig för.

Var ju hos farmor i söndags

I söndags var jag och flickorna hos farmor medan Elias var på simträning. Allt var bara fint med henne, hon var sitt vanliga jag. Det börjar dock bli lite mycket för henne nu, det är inte lätt att hålla reda på alla barnbarn och barnbarnsbarn. Hon har numera 10 stycken av de senare och jag tror att hon har gett upp hoppet om att komma ihåg namn och födelsedagar på dem. Förra gången jag var där fick jag skriva upp 1-åringarnas födelsedagar, "de vill jag fira, det är ju speciellt att fylla ett år". Och hon har ju avverkat en av dem, tre kvar.
Jag har mycket kalas framöver och berättade för farmor att det är kalas nästan varje helg nu. Hon hade ju bara 1-åringarna i huvudet och sa bestämt att "Ante fyller ju inte förrän 4 maj."
"Dante menar du? 15 maj fyller han." Då var hon tvungen att kolla i sin bok "Ja, just det Wilmer fyller 4 juli och Ante 15 maj, just det!"
Sedan ville hon så gärna visa mig den fina blusen som hon har fått av Annika, så hon dök in i garderoben och rotade febrilt. Jag hade inte hjärta att säga att hon redan hade visat mig den förra gången jag besökte henne så jag låtsades som ingenting. Jag hörde hur galgarna drogs åt sidan och att hon till slut började muttra "Vart i jisse namn kan den har tagit vägen?" Efter ett tag gav hon upp, men hon blev inte långvarig i soffan utan försvann in i garderoben igen. Jag förstod att hon inte skulle få ro förrän vi hittat den, så jag öppnade och hittade den såklart på direkten. Till hennes försvar kan jag ju säga att det var inte det enda röda plagget i hennes garderob, hon älskar rött och rosa, vi är rätt lika där, farmor och jag.

Hon förfasade sig över Pers förslag om att flytta till lägenhet i stan, det var ju inte bra för barnen. Men efter att ha suttit tyst en stund sa hon "det är klart, en annan vet ju inget annat, har alltid bott i lägenhet med barnen."
Jag blev nyfiken och frågade hur och var. Hon mindes särskilt en 3:a på Norra Fogdelyckegatan och sedan 3:an på Vinkelgatan. Där bodde de alltså fyra barn och två vuxna i en trerummare. Enligt henne hade pappa eget rum, medan systrarna fick dela ett. Vilken liten prins han måste ha varit, pappa. Eller kung kanske, han var ju äldst.
"Och du och farfar, var sov ni?"
"Ja, vi fick väl också sova där, hos flickorna."
Man är nog lite bortskämd med space nuförtiden, sådär hade jag aldrig orkat bo. Det går väl an på semestern, men året om? Jag förstår att barnen lekte utomhus mer förr. Jag hade definitivt kickat ut dem minst ett par timmar varje kväll.

Apropå det...

Jag och Lizette var på bytaredagen i Bellevue i kväll, kom lite hastigt på, men jag är jätteglad att jag inte missade det, älskar ju bytaredagar och loppisar! Hade bara varit hemma med Mirinda hela dagen, så det kändes extra skönt att komma iväg en stund. Trodde att det skulle gå bra med Mirinda bara inte jag var hemma. Yeah right. Hade varit hemifrån i ungefär 50 minuter när telefonen ringde "Elias mobil". Det var Elias som undrade om jag var på väg hem, för "Mirinda bara skriker och skriker". Och nog hörde jag henne i bakgrunden. Jag fattade att Per inte visste att Elias ringde, annars skulle han inte ringt från mobilen och hade det varit riktig kris så hade Per ringt själv. "Har pappa sagt att du ska ringa?" kunde jag inte låta bli att fråga ändå. "Nej, det var Vilja"
Lite sött ändå, oroliga storasyskonen står inte ut med att lillasyster är så ledsen. När jag parkerade bilen blev jag mött av de stora i ytterdörren och Mirinda tittade ut genom fönstret med stora ögon och lipansikte. Helt tyst blev hon när hon fick komma till mig. Ville inte ens ha bröstet, var bara helt nöjd med att vara nära, nära och mosa in sitt tårdränkta, snoriga ansikte mot min axel...

(M)ammig

Jag hade nog tänkt amma i ett år om allt funkade som det var tänkt, då är man lagom duktig känns det som. Och jag är ju en duktig flicka, gör som jag blir tillsagd, har alltid gjort. Duktiga storasystern personifierad.
Nu har det gått 1 år och mina planer på att sluta amma känns väldigt avlägsna. Mirinda var inte alls intresserad av vanlig mat, jo att smaka på allt, men absolut inte byta ut ett helt mål, några teskedar räcker gott verkade hon tycka. Inte förrän hon var 10 månader började hon äta lite mer, men fortfarande inte tillräckligt. Det där om att barnen kräver mer mat efter 6 månader verkar inte stämma, hon har ju gått upp bra ändå. Hon tuttar som aldrig förr, särskilt om vi är hemma. Då ska hon ammas bara för att hon har tråkigt känns det som. När vi är iväg kan hon vara utan upp till 5 timmar. Och på natten ska det tuttas 1-3 gånger fortfarande, det hade ju varit skönt att slippa.
Själva amningen har jag inget emot, jag är ett fan absolut. Men det bidrar inte till att hon blir mindre mammig och nu på sistone har det varit väldigt mammigt här hemma. Hon kan bara tänka sig att tillbringa lite tid med någon annan familjemedlem om jag har tankat henne först, och då måste hon ändå protestera högt till en början. Det kanske bara är en fas, men det börja tära. Och att sluta amma just nu när hon är som mammigast kanske inte är det bästa? Eller det är kanske då man ska?
Men när jag var på babycafé och såg äldre barn som ammades blev jag lite mindre stressad faktiskt. Löjligt kanske, men så är det. Så jag har bestämt mig för att inte stressa med detta, Mirinda får väl bestämma takten ett tag till. Vi har ju trots allt sommaren på oss.

Skål!

Hörde idag att Livsmedelsverket ska ändra sina rekommendationer gällande amning + alkohol. Nu är det tydligen helt OK att dricka ett ett par glas vin 1-2 gånger i veckan utan att barnet tar skada. Så vad säger du syrran, ska vi kanske ändra våra planer på torsdag? Vi skippar kyrkans babycafé så ses vi på Ölhallen, har de öppet 8.30 tror du?

Fy vad bra!

Precis tittat färdigt på Wallander, fy vad bra den var. Tror egentligen inte att det är så hälsosamt för mig att titta på den sorters film, tror att jag riskerar att bli rynkig i förtid. Jag har nämligen kommit på mig själv med att sitta med konstant rynkade ögonbryn, ni vet så där som när man är riktigt fundersam. Jag gör det på alla kriminalserier också. Och speciellt mycket när det är så där otäckt som det var i kväll. Men bra var den! Satt själv och tittade, som vanligt. Per lade sig tidigt, han var trött efter bilfärden hem.

Vi hann med en fika på kvällen då vi tände ett ljus för att hedra minnet av barnens farfar, som faktiskt skulle ha fyllt 75 år idag...

Bloggtips

Mitt datorberoende blir ju inte mindre precis. Har nu läst några bloggar i smyg i ett par veckor, men nu bara måste jag dela med mig lite.

Först ut har vi Hemliga pappan, något så ovanligt som en man som bloggar om sitt pappaliv och han gör det med mycket värme och en hel del humor. En mysblogg!

Sedan har vi en inte lika mysig kanske men humorn saknas då inte och det är också en pappa som bloggar, men här är inte fadersskapet i fokus, utan han bloggar allmänt om vad han känner för. Han presenterar sig själv som en pessimistisk realist och turbopappa på 31 sura år. Kolla in Bloggfrossa, garanterad skrattvarning på den!

Till sist har jag hittat till allas vår Alex Schulman igen. Han bloggar numera med sin bror på Värmlands Folkblad (av alla ställen!) Det är samma gamla Alex. Fattar inte varför jag gillar honom egentligen, han är ju så elak i många av sina inlägg, bespottar allt och alla. Men hans inlägg är ändå så grymt välskrivna och underhållande att läsa, jag har skrattat högt för mig själv många gånger. Och emellanåt lyser det igenom en liten charmig mjukiskille som älskar sin fru och avgudar sin guddotter och vars högsta dröm just nu är att bli pappa för att inte bli för egofixerad. Han har självinsikt som få. Och Kalle Schulman har samma sorts humor och dynamiken dem emellan ger det hela en extra knorr.

Käpphästen

Vilja blev färdig med sin käpphäst nu i veckan, förstår att hon är nöjd!

Dagen som gick

Som sagt, det är min gräsänkehelg och dagen har varit full av aktiviteter och har dessutom känts ovanligt lång då Mirinda vaknade redan kl 7, jag som brukar få sovmorgon på helgen, lite tungt kändes det allt att behöva upp så tidigt. Men det lättades snabbt upp av det underbara vårvädret och jag bjöd in oss på frukost hos Lizette som själv har varit gräsänka i två veckor då mannen i huset semestrat i Thailand, den gottegrisen.





Vi gick en liten runda i Mörrum, ner till ån och matade de närgångna ankorna, alltid lika populärt. På vägen hem tog vi en sväng inom kondiset och köpte hem en varsin godsak till eftermiddagsfikat. Träffade på en arbetskompis och blev t o m bjuden på party nästa helg, visserligen ett klädparty menmen, man får vara glad för det lilla.
Småttingarna somnade till sist i sina vagnar och Mirinda sabbade därför mina planer att vara därifrån när den förlorade mannen gjorde entré, nu hann jag möta honom i dörren med sin golfbag i högsta hugg. Äckligt brun såklart.
Det var bara snabbt hem en liten runda innan det var dags för party, rengöringsparty denna gång. Jo, man vet väl hur man ska roa sig på bästa sätt, det hör ni väl?
Sedan var det bara till att slänga sig i soffan för Andra Chansen. Men vad drygt det var i dag, tycker verkligen inte om det här duellsystemet, det blev ju antiklimax på antiklimax och tjatigt med för den delen.

Operation övertalning

Jag har haft lite att tänka på i några dagar när Per släppte en bomb här hemma. Eller egentligen var det väl lite mer smygande och trevande, men jag förstod direkt att det var något lurt på gång. Han började prata lyriskt om ett bostadsområde i Karlshamn som är så fint och vackert som han hade gått förbi i förra veckan när han var där på promenad med Mirinda. Det var ett område med marklägenheter, hyresrätter och han lät helt euforisk när han pratade om det och jag fattade nada. Vadå hyreslägenhet, eller lägenhet överhuvudtaget? Vi bor i en avundsvärd villa, med underbar skogstomt uppe på en höjd i ett barnvänligt område så vadan denna begeistring? Efter ett par dagars fortsatt tjat om detta förstod jag att han verkligen menade allvar. Och som vanligt när det gäller Per finns det ingen stopp-knapp, han rusar iväg i 190. Helt plötsligt visste han alldeles för mycket om dessa lägenheter och jovisst hade han ringt och förhört sig om både hyra och kvadratmeter. I fredags eftermiddag lurade han ut mig på en skogspromenad och ni kan ju gissa varthän. *suck*
Han tycker att vi borde flytta för barnens skull, de går i skola i stan och har sina kompisar där, nära till allt, slippa för dyra bensinräkningar, slippa trädgårdsarbetet, slippa ansvaret att underhålla ett eget hus med allt vad det innebär.
Mina motargument är att det blir dyrare för oss om man räknar i månadskostnad, barnen har det jättebra här i ett relativt stort hus med egen trädgård, man kan röra sig fritt både ute och inne. Det tar bara 17 minuter att köra in till stan. Och det allra tyngsta skälet att stanna kvar är att jag är älskar vårt hus. När vi bara skulle titta den där dagen för nästan 12 år sedan tog det mig med storm och jag är fortfarande huvudstupa kär i det. Det känns som om jag ska flytta någon gång så vill jag ha huset med mig. Huset är byggt 1946 och vi är endast den tredje familjen som bor här, det säger väl en hel del. De som byggde huset bodde här så länge de kunde, nästa familj var inneboende i 10 år och grät när vi tog över. Jag skulle också vilja bli gammal i detta huset.
Jag är rädd för att jag skulle ångra mig om vi sålde huset, har jättesvårt för att se oss i en lägenhet i stan. I kväll (på telefon, Per är i Göteborg i helgen) bestämde vi oss för att lägga diskussionen på is.
Det känns inte alls kul att inte vara överens om en sådan här stor sak, det är verkligen inte lätt att veta hur man ska göra i detta läget. Fortsättning följer antar jag...

Hahaha

Köpte en extra hårddisk till datorn i dag, hoppas att det ska fixa de problem jag har haft.
Den var jättelätt att installera, men jag läste ändå bruksanvisningen som följde med, brukar ju inte vara så rolig läsning precis, men den som hade skrivit denna hade åtminstone försökt att vara lite rolig. Så här stod det i början av anvisningarna:
"Mer information om de olika stegen hittar du i bruksanvisningen på hårddisken. Väljer du istället att bara sitta och titta på din nya FreeAgent en stund går det också bra."

Nya soffan

Måste bara visa upp den nya fina soffan.
Den kom ju förra onsdagen med lastbil hem till dörren. Det kan ju låta bekvämt, men det är IKEA vi pratar om. De bar in 4-5 stora paket och jag lovar, ingen människa hade kunnat gissa att det skulle bli en soffa av dem.
I torsdags eftermiddag började Per riva upp kartongerna och han blev inte glad när han snabbt förstod att han var tvungen att både klä den och bygga ihop den själv. Det tog ett par timmar + en kafferast samt en hel del svordomar som jag helst inte återger här. Jag var ju nyopererad, så jag satt mest bara och tittade på spektaklet.
Mirinda tyckte det var jättekul med en klätterställning i vardagsrummet.



Men väl på plats var alla glada och nöjda och dagen efter hittade jag den perfekta mattan till (på Asarumsmöbler), eller vad tycks?

BVC-besök

I dag var det dags för 1-årskoll med tillhörande spruta. Det gick jättebra, hon bara gnällde lite precis vid själva sticket, ingen gråt, bara blängde argt på Britt-Marie, tittade på sitt ben, slet väck plåstret och så var det över. Skönt, man får lätt ångest annars. Nu ska vi inte dit förrän om 3 månader.



Det såg fint ut på kurvan med, rätt lång donna detta, undrar om det kommer att hålla i sig. I så fall brås hon då inte på mina längdgener.
Jag jämförde lite med Elias och Vilja.
Vilja var så liten, när hon var 1 år och 11 dagar: 8210 g och 71 cm lång.
Elias var en liten spinkis (är fortfarande) 9500 g och 76 cm lång. Pojkkurvan är en annan, men han låg prick på på längden och ett fack under på vikten.
Mirinda 1 år och 4 dagar: 9750 g och 76,8 cm lång.
Fast det konstiga är att hon har mycket mindre huvudmått än både Elias och Vilja 46 cm jämfört med deras 47,5 (Elias) och 49,5 (Vilja). Hmmm får nog dubbelkolla detta, kan väl inte stämma?

Dagens gapskratt 2

"Vad fick du för mat i skolan i dag, Vilja?"
"Stekt tupp..."

(Dvs kokt höns i currysås)

Dagens gapskratt

Elias hade bad i skolan i dag och i morse, när det var som mest hektiskt kom han på att det nog skulle vara klädsim också. Men rutinerad som man är vid det här laget fann jag mig snabbt och hittade perfekta byxor (tunna, som inte väger för mycket) och en tunn långärmad tröja som Elias snabbt packade ned i badpåsen.
När jag hämtade i eftermiddags kom Elias in som ett åskmoln i bilen och jag blev hälsad med ett vresigt och sarkastiskt:
"Tack mamma! Tack för att du packade ned en klänning till mig! Jättebra, perfekt!"
Jag satt helt frågande.
"Men jag packade ned Dunnis-tröjan den randiga blå? Inte skulle jag väl packa ned en klänning, jag är väl inte dum heller?"
Demonstrativt drog han upp plagget ur badväskan. Det var Viljas blårandiga Dunnis-tunika. Den hade jag letat febrilt efter i morse kom jag ihåg, "fan, jag vet ju att den låg här alldeles nyss"...
Vadå förvirrad?
Det hade dock ordnat sig, Elias slapp simma i klänning, fick låna en tröja. I och för sig en oversized Nautilus-TShirt, så det var kanske sak samma...
Jag fick mig ett gapskratt i alla fall och de andra (t o m Mirinda) föll också in till slut.

Vilken härlig vårdag!

I morse tänkte jag att nu var det visst vinter igen, termometern visade på 3 minus och isen satt som berget på framrutan. Men på förmiddagen blev det strålande solsken och termometern visade helt plötsligt tvåsiffrigt (visserligen i solen men ändå) så jag tog vagnen ner till byn för att uträtta ett par ärenden.
Tyvärr måste jag erkänna att det har inte blivit så många promenader med vagnen hittills. Mirinda dissade (likt sina syskon) liggvagnen helt och då försvinner genast tjusningen med det hela. Men nu tycker hon jättemycket om att åka vagn, både att sitta och studera omgivningen och att luta sig tillbaka och riktigt mysa.



I dag har hon matat fåglarna för första gången! Jag hade handlat några frallor till eftermiddagsfikat och när vi kom ner till ån och blev förärade ett besök av ett par befjädrade typer så kände jag att vi kunde avvara en. Om man har ett barn som är lite rädd för ankor eller om man själv tycker att de kan bli lite väl påflugna, kan jag varmt rekommendera ett ankbesök i Svängsta. Ankorna här har mycket mer integritet och håller sig på sin kant till skillnad från de närgångna kusinerna i Näsviken och Mörrum. Men de vågade norpa åt sig några flytande brödbitar och det kom faktiskt tre till efter en stund.



Mirinda tittade på med uppenbar förtjusning och ivriga försök att härma mina kwack-kwack-läten. Och så fick hon så klart festa på resten av frallan.



Efteråt gick vi en härlig promenad längs ån, Mirinda somnade gott i vagnen. Tyvärr fick det hela ett litet tråkigt slut då jag upptäckte att jag kört punktering på ena däcket. Jaha, det var det roliga liksom, vad gör man nu? Lämna in det hos en cykelverkstad eller?

Kalas igen

Igår hade vi ett litet eftersläntrarkalas då min syster Jennie med familj kom och grattade Mirinda. Hon jobbade i lördags så hon kunde tyvärr inte komma då. Det blev en myskväll bara vi istället. Jag bjöd på crepes (räkfyllning och taco/keso/lök-fyllning. Jag älskar crepes, som tur är blev det några över så de ska jag och Mirinda avnjuta till lunch alldeles strax. Barnen fick pannkakor med drottningsylt så var de nöjda och tog sig t o m tid för att äta, vilket de inte bukar annars när det är kalas, då hägrar leken. Till efterrätt blev det marängswiss - aldrig fel.
Jennie hade hintat att hon skulle köpa kläder till födelsedagsbarnet, så jag blev lite förvånad när de kom med värsta största paketet. Det innehöll Little People i form av dinosaurier med tillhörande grotta. Mirinda blev jätteglad, hon leker redan en hel del med Viljas avlagda Little People, bondgården, huset och tivolit, så detta var populärt. Hon lärde sig snabb var hon skulle trycka för att få ljudeffekter.
Hon fick ett litet paket också, en supergullig rosa gris på hjul. Hård men ändå mjuk i lilla handen. Den var också en bra present då Mirinda tycker om saker som rullar, kryper ofta omkring med en bil i handen som hon drar längs golvet och så försöker hon låta lite som en bil samtidigt.

Mirindas stora dag

1-årsdagen började med sång och bricka (med ljuståg, kex och juice) vid sängen, hon avbröt snopet sin amningsstund när karavanen kom in till tonerna av "ja må hon leva".



Vid tvåtiden kom de första gästerna, även här möttes en förvånad Mirinda av skönsång.



På den stora dagen bjöds det taco-inspirerad tomat- och lökpaj med sallad och dressing och efterrätten bestod av tummentårta som stolta mamman lyckats pula ihop. Det blev en stor, en liten och en mittemellan. Här ser ni den stora och den lilla.



Det blev inte mycket sömn under dagen, bara en liiiten powernap i mammas famn efter tårtan. Trots det däckade hon inte förrän vid tio på kvällen, men hon var nog nöjd med sin dag, pigg och glad hela da'n!



Klart att hon var nöjd, se bara vilka fina presenter hon fick!