Idag har jag gjort något av det jobbigaste man kan tvingas göra som människa, jag har varit hos veterinären och avlivat allas vår älskade Karlsson.
Efter att ha varit sjuk i över 4 fyra månader, med antibiotikakur och tre cortisonsprutor fanns det nu tyvärr inget mer man kunde göra.
Han hade fått ett granulom efter en kattfight som satt sig illa i näsan och bara blev värre och värre. Han har gått här och nyst, fnyst, skvätt slem och blod, magrat, gjort sina behov inomhus och förfallit till en skugga av sitt forna jag och vi har alla lidit med honom.
Karlsson var allt man kunde önska av en katt: tillgiven, kelig, snäll, pigg och tålig.
Det var han som valde oss den dagen Tequila fick ungar när jag fortfarande bodde i min lilla etta i stan. Vi hade egentligen bestämt oss för en kolsvart unge, eftersom vi redan hade en spräcklig. Men Karlsson visste vad han ville, han var mer med oss än hos sin mamma, sov hellre hos oss än med sina syskon och han var världens charmigaste, vi kunde naturligtvis inte motstå hans uppvaktning.
Nu har vi blivit en familjemedlem färre och himlen har berikats med en liten ängel i päls.
Sov så gott älskade Karlsson!
5 kommentarer:
åhh sitter här med tårar i ögonen... :-( stackars stackars Karlsson...ja han va verkligen go`den katten... Malina bara: -"ååååhh då kommer jag sakna Karlsson, Pepsi ska aldrig dö va?"
usch ja, vet hur tungt och jobbigt det är och det känns i hjärtat! Djur berör så mycket och när man måste ta beslutet att deras liv inte är "värdigt" är det tungt, men nu lider han inte mer. Men lilla Simon hjälper honom säkert att hitta nya ställe att upptäcka.
*gråt i halsen*...så ledsen för er skull.. :-(
:( usch vad jobbigt.. Stackars er :(
Tack för era snälla kommentarer, de ger lite tröst :-) Man vet ju att de inte kan leva för evigt, men det är likväl så tungt när man måste ta farväl...
Skicka en kommentar