Per ringer från jobbet till min mobil:
"Hej, vad gör du?"
"Är på babycafé."
"Jaha, trevligt. Du... jag är hos Madde (mamma till Elias och Viljas kompisar tillika gammal klasskamrat till Per) och målar lite nu..."
"Jaha?"
"Hon tycker absolut att vi ska flytta hit här, det är jättebra när man har barn och så..."
"Vart då? Myntvägen?"
"Nej, hit till Terassvägen där Madde själv bor."
"Eh, jaha, du vill alltså köpa bostadsrätt i stan nu då?"
"Det hade väl varit bra? Jag är här och jobbar en stund till om du vill komma och kolla lite..."
Ja, man kan ta stadspojken ur stan men aldrig stan ur stadspojken verkar det som. Nu har det gått ett par dagar och han har inte släppt detta ännu, så vi får väl se vart det slutar. Fortsättning följer...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Såhär i efterhand är det duktigt komiskt, det var det inte då :)
Stå på dej, det är inte nån hit att bo inne i stan :)
Skicka en kommentar