Sadist?

Usch, vilken hemskt retfull, närmast sadistisk mamma jag kan vara i bland. Vilja är lite känslig för blod, tycker inte om att se blod eller så. En gång lämnade jag henne sittandes i trappan när hon hade slagit sig lite (skulle hämta plåster) och då hörde jag doink, det var Vilja som hade svimmat och föll när hon satt där i trappan. Ojsan... Det blev till att både plåstra om såret och blåsa på bulan. I alla fall. Farmor fick blod igår för sitt låga blodvärdes skull och det kunde jag inte låta bli att nämna för Vilja. Hon reagerar alltid likadant när blod kommer på tal; tar sig för munnen och faller framåt som att hon ska kräkas och ser allmänt dålig ut.
"Nej, mamma säg inte blod, prata inte om blod, varför sa du så?"
"Men farmor mår bättre nu, hon skulle bara få en påse blod till innan hon skulle hem."
Kan bara tänka mig vilka hemska bilder hon såg framför sig. Och naturligtvis, i kväll har hon sagt flera gånger: "Är farmor hemma nu med sitt blod?" Hon trodde såklart att hon fick en påse med sig hem! Jag vågade inte fråga henne vad hon trodde farmor skulle göra med blodet...