Så var det gjort!

Nu har jag gjort min lilla operation och allt gick väl, känns så skönt att ha det gjort. Och det var faktiskt ingenting att vara det minsta orolig för, jag har mått hur bra som helst efteråt, inget ont, inget illamående. Morgonen började med att min kära vän Marita tog emot mig på gyn, jag hade inte tagit reda på om hon skulle jobba just i dag, så det var en trevlig överraskning, dagen kunde inte ha börjat bättre! Vi fick oss en liten pratstund och det var också hon som följde med mig och ett annat "skrap-offer" till op. Min medpatient var mycket mer nervös än jag, hon erkände det rätt ut i hissen efter att hennes orolige make hade lämnat av henne. Hon hade inte sovit knappt, sa hon. "Jag har sovit jättebra!" vräkte jag ur mig, men ursäktade mig snabbt med att det nog berodde på att jag fortfarande ammar nattetid, man har mer effektiv sömn då.
Alla var så gulliga på avdelningen och jag kände mig väldigt omhändertagen. Jag fick sömnmedlet genom en nål i armvecket och sedan var jag borta, tyvärr inte så länge, för det var den bästa sömn jag haft tror jag. Ja jisses, jag kommer att ha våta drömmar om den sömnen!
När vi blev eskorterade tillbaka till gyn, tog min medpatient tag i mig i armen och viskade lättat: "Fy, vad jag är glad att det är över!" Kunde bara hålla med.
Fick träffa läkaren efteråt och det första han sa på sin spanska brytning var: "Anna, du har ägglossning i dag!" Och i nästa andetag: "Jag är säker på att du inte har några cellförändringar!" Det lät ju bra, jag svalde det med hull och hår i alla fall. Definitivt svar får jag om två veckor, men han sa att det såg jättebra ut.
Per och Mirinda mötte upp på gyn, hon hade varit en riktig liten darling mot sin pappa, de hade hunnit med en långpromenad med vagnen och tandläkarbesök med Vilja. På vägen hem sa Per, som också hade pratat lite med Marita att han tyckte att jag skulle följa med henne på kurs i Skottland till hösten, eller att du inte följer med henne till Provence nu i april? Det måste gått över förväntan att passa mammiga Mirinda, låter det som...

1-årskalaset närmar sig med stormsteg, på lördag smäller det. I morgon blir en hektisk dag: Babycafé på Waldorf direkt på morgonen när jag har lämnat ungarna, hem och passa på sotaren, hämta ungarna, handla till kalaset, städa, baka tårtorna. Och helst ska jag också hinna med ett ärende på banken, köpa ny hårddisk på Koneo, hämta ett spegelglas hos glasmästaren och köpa ny matta (till den nya fina soffan som vi har byggt ihop i dag wieee!). Hmmm, låter lite mycket även för en tidsoptimist som jag. Får nog börja med att skriva en lista åtminstone...