I tisdags morse kom jag till kära systern i tron att vi skulle med kidsen till kyrkans sång och rytmik men hon hade lite glömt bort att hon skulle till Alfons 2-årskalas. Det är Jennys lille pojk, Jenny är Lizettes arbetskamrat och faktiskt också min andra systers Jennies allra bästaste vän så vi har träffats en del gånger, himla trevlig tjej. Efter ett samtal med Jenny kom det sig som så att jag i stället hängde på, så det blev ett lite spontant 2-årskalas sådär en tråkig tisdagseftermiddag. Det var trevligt och Alfons var så gullig och glad på sin födelsedag.
Det var det bästa denna veckan då jag annars har känt mig rätt låg och orkeslös. I går var jag på gyn för provtagning och förberedelse inför min lilla operation. Det gick bra, fick tid för ingreppet om två veckor, 28 februari kl 7.15.
Annars har jag mest svurit långa ramsor över vår dator som verkar vara nära en härdsmälta eller något. Jag kan bl a inte arbeta med mitt älskade photoshop och det är ju en smärre katastrof för mig då det har kommit att bli mitt största nöje när jag har lite tid över. Det brukar bli ett par bilder om dagen i alla fall om inte annat till min blogg som ni kanske har sett, så nu känns det inte lika kul att blogga heller...
I dag var ingen bra dag heller trots det stora hjärtat som ringade in dagen i kalendern. Morgonen började med att Mirinda hade feber, tempen visade 38,9 grader. En förkylning igen antagligen. När jag kommer hem från morgonlämningen möts jag av den svarta katten igen på ovanvåningen och efter att ha jagat ut honom känner jag att det stinker. Då har det lilla kräket markerat sitt revir genom att spraypinka på vår soffa, och det stank så jag fick ont i huvudet. Försökte med såpa och ättika men inget hjälpte. Ringde till Per som naturligtvis inte blev så glad och när jag kom hem med de stora igen stod jag inte ut längre så då åkte den drabbade delen av soffan ut i trädgården för vidare transport till soptippen. Så nu sitter vi här med en halv soffa, inte så kul... Och vi som ska ha 1-årskalas om två veckor...
Inte fick jag något fint på alla hjärtans dag heller. En sur och sniffande make var det enda som mötte mig i dörren. Inga blommor, ingen choklad. (Blommorna kanske hade fräschat upp det hela åtminstone hihi). Han bara mumlade något om bojkott och kommersialisering. Och till middag blev det makaroner och blomkål. Kan det bli mer tragiskt?
Efter middagen stressade vi iväg till Elias månadsfest (med Waldorfskolan). Mirindas feber försvann redan vid middagstid och hon upskattade festen till max, satt och dansade och klappade händerna. Elias klass framförde en sång på spanska, och därutöver fick vi bl a beskåda det spännande dramat om Romus och Remulus av klass 6-7.
Elias på månadsfesten
Elias klass dramatiserar en liten sång på spanska
Månadsfesten blev en humörhöjare, vi hoppade över skolans fikabuffé och stannade i stället till på ICA på vägen hem och den här lilla godbiten fick kompensera dagens tråkigheter.
Hur har ni firat/blivit firade? Eller är det överskattat, Per kanske har helt rätt? Kan ju i och för sig förstå honom, han visar ju sin uppskattning så många andra dagar på året, hur mycket blomster och choklad ska en enda kvinna behöva ha egentligen? *sarkastisk*
7 kommentarer:
Åhh gumman min... förstår att man blir lite låg o deppad av allt de!! Men du! kanske det blir en ny soffa redan nu då, innan kalaset, i stället för blommor o chokla? tycker me det är lite överskattat, allt ska man tjäna penagar på! rosor svindyra, restauranger fullbokade osv... pussas lite extra eller pussas just denna dag kan va nog så gott!! :-) Själva åkte vi till svärmor, med en jättefin bukett inköpt hos Brittan, (där det förresten bara va fullsmockat med en himla massa karlar o sen "lilla jag" ;-))där bjöds det på go mat o ännu godare efterrätt, Kims syster med dotter skulle till Kinan o äta, men kom hem med aluminformar, japp fullsatt, men med rätt sällskap så blir det ju precis lika trevligt! ;-) Förresten så blev Kim o jag inbjudna till V.I.P premiären på Harrys, gratis dricka o mat, men fick så snällt tacka nej p g a Wilmer. kunde vatt skoj annars.
Bra att Kickan är bättre!!
JAG ÄLSKAR DIG SYSTER MIN!! DU ÄR DEN FINASTE MÄNNISKAN PÅ HELA DENNA JORD!!! PUSS PUSS
Min vän, verkar som det är tungt och förstår om op. sätter sina spår. Håller fullt med om överskattningen av denna dag! Tycker att det är som mest romantiskt när det "lilla" sker i vardagen, när man blir överraskad och inte har några förväntningar. Men choklad är ju alltid trevligt, eller hur?
Sköt om dig!
Liz:
Tack för fina ord! *rörd* Du vet hur man ska muntra upp du!
Du verkar haft en jättemysig alla hjärtans, precis i min smak! Ses i morgon bitti! :-) Pusspuss (älskar dig åsså)
Malin:
Håller med du där, en god choklad när man minst anar det och lyckan är gjord! :-)
Den enda chokladen som hamnade innanför dessa dörrar var den JAG köpte till gubben min ...man får la inte vara dum heller :-D..fast jag köpte mörk choklad...(trodde jag) för å visa att det minsann bara var till honom .. men hopps en hel rad med ljus go choklad gömde sig visst därunder :-D..
fast han gick upp med mig kl.6 imorse för en kopp kaffe dagen till ära,sen ringde han o sa de magiska orden... :-D ..o då menar jag INTE "vill du gifta dig med mig-orden" ;-)...
Usch så jobbigt du haft det i dagarna underbara syster-yster min...jag har tänkt på dig! ... o den där soffan skulle nog bara ut alltså...o ett par nya datorer in förmodligen ;-)
Jag älskar dig!
jen:
Ja, det brukar vara jag som fixa in godsakerna här med ju, men har inte orkat/hunnit med. Fast tårtan var inte fy skam, och lite choklad var det ju på den med.
Inte lätt att fira när båda jobbar, men ni verkar har gjort så gott ni har kunnat. :-)
Jo soffan skulle ändå ut, men vi ville ju själva bestämma när, och sen vet man aldrig hur länge man får vänta på den nya...
Ny dator måste vi bara ha, bara Per som inte vill förstå det ännu bara :-D
Älskar dig med gumman!
Martin menade även han på att det där med alla hjärtans dag bara är båg, min gissning är att han hört det på jobbet för jag tror inte att han har kommit på det själv :) han skulle ju till å med träna på kvällen, men det blev inställt så vi åt i allafall ostkaka:) KRAM!
Lisa:
Min gissning är då att just målare är obotligt oromantiska hahaha
Skicka en kommentar