Så salt

Det är inte alltid så lätt att stiga upp när man har haft en veckas ledigt, det fick Vilja bli varse om i morse. Jag fick ryta till ordentligt innan det blev någon fart på henne. Och nu i kväll var hon inte alls trött när jag ville att hon skulle sova, satt bara i vår vilfåtölj och bläddrade förstrött i ett fotoalbum, ignorerade mig totalt. "Mamma, det hjälper inte att du tjatar, jag lyssnar inte då..." Den du...undrar var hon har fått det där i från? Ja, det var bara att ryta till igen och då blev det fart på henne om än med väldigt arga och irriterade rörelse. I trappan upp stannade hon plötsligt tvärt och vände sig om:
"Mamma, du är så konstig tycker jag, på morgonen skäller du att jag ska stiga upp och på kvällen skäller du att jag ska gå och lägga mig, konstigt tycker jag!" Och så tillade hon bestämt:
"Men i morgon har jag i alla fall bestämt mig för att inte stiga upp!" Sen gick hon och lade sig.
Det gick ett par minuter sedan hörde jag henne ropa ner till mig:
"Mamma... jag måste stiga upp i morgon va?"
"Ja, det är klart du måste!"
"Ja, annars blir ju Annelie (hennes fröken) arg på mig..."
Annars är det mest Per som får utstå hennes salta kommentarer som "Inte den tonen till mig pappa!" Man kan inte annat än dra på smilbanden. Per undrade förskräckt hur hon kommer att bli som tonåring med den attityden. Nåja, hon ser åtminstone ut som en ängel, här är en alldeles ny-shoppad bild av henne som Jennie har gjort i kväll: