Men ibland undrar jag hur mycket han jobbar där egentligen, han har redan varit inne hos tre av grannarna, det är mer än vad han har hunnit med under tolv år här.
För er som undrar hur vi ska få plats i nya hemmet, med "alla barnen och allt", så kan jag meddela att sedan i lördags har bostaden numera ett rum färre, det var lite onödigt många innan tyckte vi hihi.
Per har fått leva ut lite aggressioner på en sovrumsvägg
Det är sjukt många beslut man måste ta, och de som känner mig väl vet hur velig jag är när det gäller att välja mellan saker. Och sedan ska man vara överens med, puh, säger jag bara. Nu tror jag att vi äntligen är överens vad det gäller kakel och klinkers, men det var nog det tuffaste, vi hade rätt olika åsikter där, så det krävdes en del jämkande och kompromissande.
Vitvarorna (fast de var inte speciellt vita) gick det hur lätt som helst med, vi gick igenom Hemma-butiken i ett nafs och var helt överens i allt, skönt!
Något som gick lika förvånande lätt var när jag och mina kollegor satt med schemat inför hösten i fredags, vi var så överens att vi nästan chockade oss själva lite och det hela var klart på en timme. Jag fick igenom alla mina önskemål, det blev nästan lite för bra, så nu sitter jag och vänta på ett samtal från jobbet om att det tyvärr måste ha blivit lite fel i beräkningen. :-D
I kväll hade jag och barnen en jättemysig eftermiddag på Waldorfskolan, med grillning på den nya fina utegrillen, god soppa med nybakat bröd i köket, besök i hönsgården, lek (för barnen) och goda samtal (för de vuxna) på skolgården. Det fina vädret gjorde ju sitt till med, bara till att njuta (och springa efter Mirinda samtidigt).
Smedjan var i full fräs med Kjell-Helge, Waldorflärare från Norge som startade smedjan för ett par år sedan och som brukar komma och följa upp och föreläsa lite för oss. Tyvärr lyssnade jag inte på honom denna gången, det är inte det lättaste med en 1-åring att passa på samtidigt, så jag hoppas att jag får en snabbgenomgång av Katarina på fredagens babycafé.
3 kommentarer:
Oj då! Här rivs det väggar och renoveras. Kan du inte så en pling när ni är i huset så man får kika på det??
Kram
Visst är det kul att renovera samtidigt som det innebär en hel del frustration men också många roliga beslut samt resultatet som följer. Håller med dig om att spackling är något bland det tråkigaste som finns!! Det tar ganska lång tid i ett projekt innan det börjar bli fint, först blir det bara fulare och fulare men som alla vet, "underarbetet är A och O"( finns det något tråkigare utryck hi, hi...)
Måste säga att bättre köpare kunde ni inte få, du förstår säkert varför jag tycker så. Ska bli så kul med de nya grannarna.
Ser fram emot bilder från ert nya hem, ska bli spännande att se vad ni hittat på!!
Trevlig helg!!
Kram Ina
Malin: Jo visst kan jag det, det blir nog en runda på söndag och måndag em vet jag säkert att vi ska dit för då kommer de som ska mäta köket :-)
Ina: Jo, det är kul, fast samtidigt som det ska bli spännande att se det färdiga resultatet, så blir man nästan lite blasé till slut med alla beslut, saker som man skulle lagt ned hur mycket eftertanke som helst om det bara gällt ett rum, går nu i ilfart när det handlar om hela bostaden och man vill att det ska gå undan. Men det ska bli skönt att flytta in ett helfräscht hem på en gång och veta att inget behöver göras på bra länge sen.
Jo, utan att låta alldeles förmäten så ser det ut som om huset har fått några riktigt värdiga inneboende, det känns jättebra! Kul för er också, det är aldrig fel att ha vänner nära.
Trevlig helg på dig också, hoppas på nedkomst innan juni månads ankomst för din del, din stackare :-D Kram
Skicka en kommentar